I tankarna på mig

Äntligen fredag! En lång ledig och dessutom oplanerad helg väntar, ska förhoppningsvis njuta av långa promenader i solen, kanske slå mig ner på en filt med en bok någonstans där det är grönt och lugnt om vädret tillåter. Sova ut, äta frukost i evigheter, baka bullar och bröd tänkte jag samt samla ihop delarna av mig själv i största allmänhet. En lång, lugn och avkopplande helg är vad jag hoppas på!

Veckan i övrigt har varit en berg-och-dalbana. Skolan har varit riktigt tuff denna vecka, jag tycker det är intressant och roligt det är inte det det handlar om. Börjar till och med se en viss charm i redovisning, men det är bitvis så jäkla svårt och ogreppbart. Känslomässigt kastas jag hela tiden mellan olika grader av dumhet - "jag är totalt jäkla stentrög!" till att "yes, jag fattar nog lite i alla fall...." och sen tillbaka igen. Men det är inte hela sanningen att skylla berg-och-dalbanan på pluggandet, livet åker upp och ner i största allmänhet och jag har under veckan kommit till en ny insikt om mig själv och andra som på ett eller annat sätt betyder mycket. och det ställer också en del tankar på kant... Men det är väl bara att låta dem snurra så blir vä dem också yra tillslut och sätter ner foten för att få balans. Jag ska försöka vänta ut dem tålmodigt och inte försöka leka trafikpolis.... Men visst har väl du också känt ibland att "näe nu skiter jag ta mig fan i detta och kastar in handduken. Jag vill inte vara med längre!" Att man ibland går en konstig balansgång mellan euroforisk lycka och syndaflodsliknande gråt - där allt är svart eller vitt när man bara önskar att det var grått. Eller kanske är det bara jag som är sån, men det vägrar jag att tro...!?