I tankarna på mig

Älskar verkligen söndagar - slappt, lugnt, kravlöst, enkelt. Kanske förlorar söndagar lite av sin charm under semestern när alla dagar är lata dagar men det är fortfarande underbart med söndag. Idag blir den en sväng i möbelvaruhusen i jakt på den perfekta soffan till min lilla lägenhet och om det hinns med även en sväng till stan, alternativt om jag kan lura ut mami på skogspromenad =)

En och en halv vecka av semestern har redan gått, lika länge kvar.
Verkligen varit härliga dagar med mycket bara-vara-tid, lata dagar på stranden, fikor på stan å fest med vänner. J har varit här i några dagar, åkte dock tillbaka idag, men vi har haft jättemysiga dagar där vi bland annat hann med en lite roadtrip på Öland från söder till norr. Underbar ö :) Finns dock ett visst mått av hemlängtan så hemresan mot Gbg ligger nog inte allt för lång bort...

Har hållt mig borta från denna sida länge nu, har inte riktigt betsämt mig hur jag ska göra. Skriva lite mer eller inte alls? Har varit lite si och så med skrivande över lag sedan jag slutade plugga för ett år sen...

Nu är jag i alla fall i Kalmar, en underbar sommarstad men trots det så är jag lite rastlös. Vet inte om det beror på att jag har semester för första gången ever eller om det är stan i största allmänhet. Hur som har det varit en underbar vecka med mycket sol, bad och Öland. Och imorgon kommer J ner så då hoppas jag på mycket sol och långa lata dagar.

Äntligen har jag internet igen! Sen flytten för tre veckor sedan har jag varit total isolerad från den nätbaserade världen, så nu har jag suttit här helt begajstrad (?) i nästan 2 timmar. Lägenheten kommer alltså inte bli städad idag, fönsterna kommer inte bli putsade och det är tveksamt om jag ens kommer att diska. Internet försakar en massa, men gud va gott det är att känna sig lite uppdaterad igen :)

Det ofattbara har inträffat! Jag har fått lägenhet! Ett förstahandskontrakt på en alldeles egen liten tvåa.

...har jag missfärgat kläder. Vet inte rikigt vad jag tänkte på när jag kastade in ett cerist linne i den mixade tvätten. Följden av detta är att flertalet plagg nu har en lätt rosa nyans =(

...har jag idag provat på core bosu, alltså bålstyrka balanserandes på en halv boll. Jag vet inte... När instruktören talar om för oss att vi ska hoppa/studsa/balansera på ett ben mm kände jag mig ytterst tveksam. Men inga ben brutna idag och om det ger resultat i form av träningsvärk (för då vet jag att det var värt det) så kanske att jag ger det ytterligare en chans.

...fick jag mig en rejäl  tankeställare. Ganska ofta får jag små aha-upplevelser, men det är inte ofta jag hör saker som verkligen fastnar långt långt inne. En tjej sa igår under filmkvällen att hon var så lycklig, med allt. Jag har vänt och vridit på det där fram till i eftermiddag då jag fylldes av känslan av att "jaa, jag är lycklig" Jag är så förbaskat lycklig, jag har vad jag behöver och mer därtill. Det är mitt liv, jag har tagit mig dit jag är idag och för första gången älskar jag verkligen att leva. Varje dag.

Jag halkade in på ett bananskal och jag glider vidare på det.
Jag håller på att bli stor, till och med i mina egna ögon.
Kanske är det det här som kallas vuxen.
JAG HAR FÅTT JOBB!!
Färdigpluggad med en examen i handen och
nu med ett intressant jobb.
Ofattbart, men underbart!

Vad har Västtrafik för kriterier när de rekryterar nya spårvagnschaufförer? Asociala, griniga fartdårar möjligtvis?
Råkade ut för en riktig surmupp idag. Han ska vara evinnerligt glad att han satt i sin lilla hytt idag, för risken är annars stor att han hade haft ett opassande blåmärke orskat av mig. Vi stod länge och väl (säkert 4-5 min) i brunnsparken och väntade på att vagnen framför skulle köra vidare. Det var bara det att det var min 7a som stod framför så jag bad honom snällt öppna och pekade på vagnen framför. Vet ni vad han gör? Han rycker på axlarna och småflinar!! Aaaerrrrr! Jag blev så arg att tårarna var på väg. Det är det värsta jag vet när folk småflinar på det där sättet!

Sitter och tittar på lönestatistik för olika yrken för att få lite koll på vad jag kan kräva i framtida löneförhandlingar. Till min förskräckelse upptäcker jag att löneskillanderna mellan män och kvinnor är löjligt stora. Trots att år 2008 börjar gå mot sitt slut har vi fortfarande ett lönesystem som gynnar män... Vad hände med det gamla talesättet "lika lön för lika arbete"? Det borde vara en självklarhet!!

...äckligaste! Satt på hållplatsen tillsammans med en äldre dam i morse och väntade på vagnen när hon helt plötsligt vänder sig mot busken bakom och bryter av en kvist. Jaha tänkte jag och himlade lite med ögonen, när hon sen börjar skala barken av pinnen så går mina tankar mot att hon kanske är rastlös eller frustrerad. MEN vad gör hon sen! Hon stoppar in den i munnen, suger på den en stund och börjar sedan skrubba tänder med den! Eeeuuuh! Jag höll på att få klökningar. För guds skull, det finns tandborstar för en billig peng på ICA!

...värsta! Gothia Cup! Måtte detta spektakel vara över snart. Barn, barn och åter barn - till fruksot lunch och middag. Som om inte turisterna vore nog, nu är det även hela fotbollslag som stannar precis utan för spårvagnsdörren och ser sig förvirrat omkring. Försök komma av då om du kan, och än värre, försöka överrösta ett gäng hormonstinna 14åringar med ett litet ursäkta om du lyckas med det...

...pinsammaste! Slängde upp dörren ut till trapphuset med tvättkorgen i högsta hugg, helt inne i min egen värld. Självklart kommer snyggrannen (som vanligt) gående/smygandes och självklart utbrister jag (som vanligt) i ett litet skrämt Oohh! varpå han skrattar gott (som vanligt)... Jag måste sluta bli rädd varje gång jag upptäcker honom, och jag måste definitivt upphörra med det fåniga lilla oohh!

...harigaste! En timme senare var jag på väg ner till tvättstugan igen, öppnar dörren och är helt fokuserad på att inte säga Oohh om någon kommer. Men gud, då kommer en drägglandes liten hund (läs golvmopp) i full galopp mot mig! Vad gör jag? Jo, jag backar snabbt in och stänger dörren. Står sen på insidan och känner mig grymt töntig. En lite gläfsande varelse med en höjd på 20 cm har just skrämt mig på 172 cm så att jag står innan för dörren och kippar efter andan. Men jag sa inte Oohh! i alla fall ;)

Solen är tillbaka, och det med besked!
Det blev spontanpicnic med Pim i Slottsskogen efter jobbet idag vilket fick mig att inse att det är så lätt att ta nära och kära för givet. Vi träffas så gott som varje dag i veckorna och oftast några timmar under helgen också, men jag kan inte ritkigt minnas när vi pratade senast. VI är omgivna av andra, vi ler och nickar förstående med orden uteblir. Och det sker alldeles för lätt. Vänner man inte hinner träffa eller ringa på veckor och månader för att vardagen tar plats. De flesta förstår, och har det likadant, men ändå så är det så lätt att rusa vidare utan att stanna upp och se vilka jag värdesätter och som ger det tillbaka till mig.

Ingen nämnd och ingen glömd, men  ni betyder mycket.

Efter några dagars ledig och ytterligare några dagars eftertanke har jag delvis kommit fram vad det är för nedstämd känsla som gror i mig. Det nya jobbet har spökat en hel del i mitt inre. Det är ingen som har sagt något, snarare tvärtyom och alla är dessutom hur gulliga som helst. Det ligger helt hos mig själv. Jag ogillar att vara ny, jag hatar att inte fatta och jag avskyr att behöva fråga om allt. Jag saknar tålamod till att låta allt ha sin gång, jag vill kunna och fatta nu! Att vara ny innebär att man måste fråga om allt, för man kan inget! Och den känslan tär på min självkänlsa har jag kommit fram till. Det är fantastiskt lätt att känna sig dummast i stan när man för femtioelfte gången frågar om samma sak eller när man sitter med ett jobb som för andra tar 5 minuter och för mig minst 15... Så har jag känt i två veckor nu, som ett obildat hopplöst fall som är stört omöjligt att lära något. Och den känslan ger ingen människa spritt i benen kan jag lova!