I tankarna på mig

Ibland betvivlar jag verkligen teorin om människans inneboende godhet, i varje fall är det nog ingen teori som stämmer in på mig... Ibland känns det som om djävulen på den högra axeln tar överhand och styr allt jag gör, som om ängeln på den vänstar axeln inte alls existerade. Jag blir bokstavligt talat en elak liten djävul! Men när jag blir det är jag samtidigt en sårad, elak liten djävul - för allt som oftast är det när jag blir ledsen som jag reagerar med elakheter.

Skulle ha uppdaterat bloggen igår och hade skrivit ett låååångt inlägg, men när jag läste det insåg jag att jag hade varit så brutalt ärlig (elak) att jag inte kunde publicera det. Hade en dispyt med en gruppmedlem i studiegruppen igår som resulterade i ett brutet samarbete och att hon inte alls pratar med mig eller ens ser på mig. Det var jobbigt i gruppen hela förran veckan då vi ägnade flertalet timmar åt att förklara samma sak om och om igen för henne. Tänkte att det kanske skulle gå bättre efter helgen med lite sömn och ledighet i bagaget men istället eskalerade det hela. Hon började dagen med att hon var tvungen att bryta sig loss ur gruppen och arbeta själv eftersom vi inte var villiga att hjälpa och förklara för henne. Och det träffade mig alldeles för hårt när jag kände att jag verkligen hade försökt och att vi pga detta låg grymt mycket efter, så jag var väl inte helt snäll i mina ord. Jag kunde mycket val valt dem bättre, men djävulen på den högra axeln tog överhand, den sårade, elaka lilla djävulen...
Av någon anlednig trodde jag att det skulle bli lättare idag, att jag skulle ha skakat av mig en del. Att bli igonerad, att vara genomskinlig för någon är en mycket märklig känsla. Man känner sig fruktansvärt liten när man sitter och äter lunch fyra stycken och inte alls är närvarande för den ene. Men i det läget orkar jag inte ens vara en elak liten djävul utan vill bara ta resterna av mig själv och springa därifrån. För om något sårar en tillräckligt mycket kan man inte ens vara elak, då finns det inte längre några ord kvar...