Energisugare
Ibland kan jag verkligen känna en sån enorm ondska inom mig, hehe! Vaknade redan i morse och kände mig lite på hugget, ni vet - trött, lite lättretlig och sur utan någon egentlig anledning. Detta var min start på den nya veckan, dessutom öste regnet ner i morse... Som om måndagar inte vore risiga i alla fall! Lyckades svälja ganska mycket av den inneboende ondskan till jag kom till skolan - en lång dusch, ordentlig frukost och bra musik kan verkligen göra underverk på samma sätt som en bitter människa kan få världen, och mig att se svart... Kanske ska jag ta det från början...
Håller på med gruppabete i redovisningen, vi är fyra stycken som egentligen inte har speciellt mycket gemensamt men som har hittat ett skitbra arbetssätt som trots allt funkar. Ja eller har funkat hittills i alla fall. Upptäckte i förra veckan att en av tjejerna är riktigt dålig på att tackla motgångar. Hon har haft jättesvårt att ta till sig hur man konterar och redovisar moms och visst fine, som grupp gör man ett försök att få alla att hänga med och vi ägnade omkring 5 av 12 arbetstimmar åt att förklara för henne. Varje gång slutade detta med att hon satt å surade, kasstade sig över bänken i dramatiska rörelser och grät när vi konstaterade att vi var tvugna att gå viadre för att hinna klart. Trodde att hon skulle vara annorlunda idag efter en helgs vila och lite så... Men nej. Istället öppnar hon i morse med "näe jag måste gå och köpa mig ett eget häfte idag och göra om allt själv för jag fattar verkligen ingenting! Och ni är ju inte villiga att förklara för mig, ni bara skiter ju i mig!" WHAT?
Ni som känner mig väl vet att det inte är läge att reta mig på mornarna vilket gjorde att jag fick ett totalt utbrott! Men inte bara på grund av dåligt humör utan främst för att jag kände mig så orättvist behandlad, jag hade verkligen försökt att förklara men vad fan gör man när vi har 20 timmar till förfogande och vi har använt 5 av dem till att förklara och där med ligger sjukt mycket efter... Slängde ur mig nått klumpigt om att om hon inte hade surat hela förra veckan utan hängt med på det hon faktiskt kunde så hade hon troligtvis fattat det andra också och att vi nu istället ligger väldigt mycket efter på grund av det... Ja, och sen dess har hon inte pratat alls med mig. Eller ens ägnat mig en blick. Trots att vi tillbringat 6 timmar efter det sittandes mittemot varandra under grupparbetet... Ganska maxad situation =P
Visst det var jävligt klumpigt av mig att fälla den där repliken, ganska dumt till och med men jag kände mig så orättvist behandlad... Efter det kände jag bara att jag inte orkar med mer, det finns så många människor som tar energi som de inte har någon som helst rätt till. En form av utsugare som tar död på glädjen och orken i vardagen, och sånna vill jag inte omge mig med då det på ett vis blir att svika sig själv. Det ger mig inte möjlighet att göra det bästa av det jag har, kan eller vill. Och mottot för mig är Svik aldrig dig själv, ett ganska bra riktmärke...
Håller på med gruppabete i redovisningen, vi är fyra stycken som egentligen inte har speciellt mycket gemensamt men som har hittat ett skitbra arbetssätt som trots allt funkar. Ja eller har funkat hittills i alla fall. Upptäckte i förra veckan att en av tjejerna är riktigt dålig på att tackla motgångar. Hon har haft jättesvårt att ta till sig hur man konterar och redovisar moms och visst fine, som grupp gör man ett försök att få alla att hänga med och vi ägnade omkring 5 av 12 arbetstimmar åt att förklara för henne. Varje gång slutade detta med att hon satt å surade, kasstade sig över bänken i dramatiska rörelser och grät när vi konstaterade att vi var tvugna att gå viadre för att hinna klart. Trodde att hon skulle vara annorlunda idag efter en helgs vila och lite så... Men nej. Istället öppnar hon i morse med "näe jag måste gå och köpa mig ett eget häfte idag och göra om allt själv för jag fattar verkligen ingenting! Och ni är ju inte villiga att förklara för mig, ni bara skiter ju i mig!" WHAT?
Ni som känner mig väl vet att det inte är läge att reta mig på mornarna vilket gjorde att jag fick ett totalt utbrott! Men inte bara på grund av dåligt humör utan främst för att jag kände mig så orättvist behandlad, jag hade verkligen försökt att förklara men vad fan gör man när vi har 20 timmar till förfogande och vi har använt 5 av dem till att förklara och där med ligger sjukt mycket efter... Slängde ur mig nått klumpigt om att om hon inte hade surat hela förra veckan utan hängt med på det hon faktiskt kunde så hade hon troligtvis fattat det andra också och att vi nu istället ligger väldigt mycket efter på grund av det... Ja, och sen dess har hon inte pratat alls med mig. Eller ens ägnat mig en blick. Trots att vi tillbringat 6 timmar efter det sittandes mittemot varandra under grupparbetet... Ganska maxad situation =P
Visst det var jävligt klumpigt av mig att fälla den där repliken, ganska dumt till och med men jag kände mig så orättvist behandlad... Efter det kände jag bara att jag inte orkar med mer, det finns så många människor som tar energi som de inte har någon som helst rätt till. En form av utsugare som tar död på glädjen och orken i vardagen, och sånna vill jag inte omge mig med då det på ett vis blir att svika sig själv. Det ger mig inte möjlighet att göra det bästa av det jag har, kan eller vill. Och mottot för mig är Svik aldrig dig själv, ett ganska bra riktmärke...
Kommentarer
Trackback