I tankarna på mig

Så lider långhelgen mot sitt slut och påsken är därmed snart över. Åkte ner till Kalmar i onsdags morse med trevligt resesällskap så jag kom till stan tidigare än beräknat vilket innebar att jag fick möjligheten att överraska dem där hemma =) När jag ringde på dörren blev mamma så förvånad när hon öppnade att hon bara stod å stirrade på mig, tog ett par minuter innan hon släppte in mig. haha, den minen var obetalbar =D hihi! Blev en påskhelg med framför allt en massa god mat och kära återseenden, det är otroligt att man kan förtränga att man saknar dem där nere såååå mycket! Det är ju trots allt två månader sen jag träffade mamma, pappa å Jimmy nu... Annars blev det lite jobb (som vanligt), men gud vad det är roligt att komma tillbaka! Det ger ett glädjerus och en enorm kick att möta gamla kunders leenden och glada tillrop om att man är tillbaka. Det värmer och det betyder så otroligt mycket! Det finns få saker som värmer så i hjärtat, det innebär ju att man någonstans har gjort intryck på någon annan och satt spår i dennes själ... Den tanken är enorm! Tänk va häftigt, och tänk att det behövs så lite för att göra någon annans dag lite bättre. Det räcker med ett leende =) Så det var en helg som var skön på många sätt - mycket mat, mycket godis och mycket glädje.

Men trots det är det väldigt skönt att vara hemma igen. "Borta bra men hemma bäst" brukar man ju säga och det ligger nog något i det där... För hur kul det än är att vara nere i Kalmar så är det inte hemma längre. Staden kommer alltid att ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta, det finns så många minnen, platser och händelser som är starkt förknippade med staden. Men det är inte mitt hem, det är inte där jag hör hemma längre, jag känner mig varken hemma eller hel när jag är där. Det finns inte utrymme för att spela ut hela mitt register när jag är där, känner mig mest fången i ett skal som jag inte är, kan eller vill vara. Bilden blir allt för stereotyp. Det är konstigt det där, för trots den käslan så kan jag längta ner så att det gör ont i kroppen, men efter bara ett par timmar känner jag mig nöjd och är redo att åka vidare. Så vistelsen blir alltid, hur jag än vänder och vrider på det, en fight med huvudet och hjärtat....

Men nu är jag alltså hemma igen, kom faktiskt tillbaka redan igår eftermiddag. Landade mitt i ett finurligt aprilväder med snöblandat regn och vårjackan och de vita skorna kändes så fel som de bara kunde göra. Påsken fick ett abrubt slut när klockan i morse ringde vid 7 och pluggande pockade efter uppmärksamhet. Har suttit på skolan och pluggta redovisningen tillsammans med ett par kursare inför tentan imorgon. Kanske inte ritkigt så man önskar att tillbringa annandag påsk, men i skolans värld finns inga röda dagar eller lediga helger. Det ska gudarna veta! Så därför ska jag nu fortsätta plugga inför tentan... Hålla dina tummar för mig imorgon!