I tankarna på mig

Efter en oehört eneverande 5 timmar lång tågresa är jag äntligen hemma i Göteborg. Det var en underbar känsla att igår kväll låsa upp dörren till MIN lägenhet och mötas av en behaglig tystnad. Extra skönt var det efter att ha delat tågvagn med ett gäng knäppisar... Är det så att de som inte får plats på psyket slussas över till SJ? Kändes inte bättre i alla fall! Mannen mittemot mig stirrade intensivt och kufikst på mig alldeles för länge. Kvinnan brevid satt oroväckande still, ja i exakt samma ställning i nästan en timme med en apatisk blick. Till på köpet, som om det andra inte vore nog, ett par väldigt utåtagerande barn. Att slå på allt, och alla (!) verkade ytterst naturligt för dem och deras föräldrar. Vilket dårhus! Vad jag alllra minst förstår är hur man som föräldrer kan göra en 5 timmars långa resa med barn under 3 år utan att planera någon som helst underhållming för dem. Inga böcker, band eller kritor - ja eller vad barn nu leker med nu för tiden... Men herregud! Det är ju ändå barn vi pratar om, de varken vill eller kan sitta stilla rakt upp och ner så länge. Det kan ju knappt jag!

Hur som helst, hemma är jag i alla fall. Ska plugga i ett par dagar nu och tjo va jag känner för det! Eller inte... =(  Ska sätta verksamhetesstyrningen denna gång!