I tankarna på mig

Vandrade ut från tentasalen med paraplyet i högsta hugg. Tyngden lättade från mina axlar även om tentan inte alls gick bra, men någonstans inom mig drog jag en suck av lättnad. Det är ju faktiskt över för denna gång oavsett hur det gick. började vandra neråt för backen för att leta mig mot datasalen på skolan. på håll ser jag en riktigt snygg kille som ser himlans trevlig ut. och vad händer?! Jag faller! Pladask! Och nej, jag trippade inte omkring i några höga klackar eller någon annat dumt, bara vanliga platta stövlar på regnvåta kullerstenar - det blir en hal kombination tillsammans tydligen. Hur som helst, faller gör jag i alla fall, knät värker som satan men jag är, som ni vet, uppe på två röda. och när jag står där och rabblar katekesen (stavas det så?) av svordomar i huvudet kommer självklart killen fram och frågar hur det gick.... det finns faktiskt tillfällen då man önskar att marken öppnade sig.