I tankarna på mig

Det finns bättre sätt att vakna på än till en nästintill hysterisk hunds skall å ylande. Känns inte som den ultimata morgonen =(  Det är helt otroligt att en den där golvmoppen till hund kan skälla som den gör! Alla dolda djurinstinker i mig väcks till liv i mig och tanken på att döda känns plötsligt inte så avlägsen som man önskar att den skulle göra... Kanske är jag en potentiell mördare? Anyway, it drives me crazy! Men i och med att jag trots allt inte är ond rakt igen drabbas jag av ett stygn av ömkan när jag hör golvmoppen, stackarna är ju helt uppenbart livrädd! Vad det nu finns att vara rädd för i en etta på 27 kvadrat.... Eller kanske är han spiritualist som min galna morbro, han kanske helt enkelt ser och pratar med döda... Vad vet jag?