I tankarna på mig

Jag börjar sakta men säkert lära mig den bittra sanningen om att alla människor faktiskt inte har goda intentioner. Alla vill en inte väl, även om de utger sig för att vilja det. Vissa har mer eller mindre tydliga horn på huvudet och en eldgaffel lurandes bakom ryggen. Redo att hugga en när man minst anar, gärna bakifrån. Det är beredda att hugga ett okänt antal i jakten på sin egen lycka och framgång, och alltid sätts stöten in när man inte har möjlighet att försvara sig. Det finns två typer, men den planerade elakheten är den värsta sorten, att illvilligt planera nästa attack och erövring. Denna slughet tror jag att de flesta har sett hos någon annan i någon skepnad, men jag börjar undra hur mycket planerade elakheter som får plats i en människa egentligen? För i denna människa verkar det inte finnas något stopp. Den ena attacken efter den andra radar upp sig likt ett pärlband. Och varje gång blir jag lika ledsen och rädd att förlora något, eller någon, som betyder mycket för mig. Hur stoppar man någon som aktivt går in för att förstöra för någon annan?