I tankarna på mig

Långhelgen gick efter fyra sköna och lata dagar mot sitt slut och måndag har åter sett dagens ljus. Ja eller om denna dag går att beskriva i termer av ljus vet i sjutton. Jag var väl lite väl optimistisk när jag trodde att solen och värmen var här för att stanna igen... Men idag är det av mindre betydelse. Min egna himmel präglas av en stor sol och små rosa fjäderlätta moln. Hihi! Efter att han varit bortrest hela helgen intog han Göteborg, och mitt hjärta inte att förglömma, med storm. Jag vet att jag är löjligt förtjust i filmromantik och det hade han vekrligen uppmärksammat så han kom med bil och picknickkorg så det blev en härlig kväll i värmen. Klippor, vatten, segelbåtar och sol på ett rosarödgul himmel... En jättehärlig kväll med många goa stunder, varma skratt och minnesvärda diskussioner.

Ändå råder det vissa tvivel. Allt är inte rosenrött, även om många stunder är det. Det finns frågetecken som måste rätas ut, saker som måste sättas ord på och känslor som måste bekräftas. Jag tänker mycket, men det är nog inte jag som funderar mest just nu. När det finns känslor involverade blir allt så ömt. Ingen vill bli sårad, alla vill bli älskade. Men det är inte bara så enkelt...