I tankarna på mig

Bläddrade för ovanlighetens skull igenom kalendern igår (ja, jag tror fortfarande att jag kan hålla allt i huvudet) och fastnade på förra veckans citat; När vi är oförmögna att finna ro inom oss själva är det ingen idé att söka efter den någon annanstans. Har inte kunnat släppa den meningen riktigt sedan dess, den har legat och grott i bakhuvudet. Det ligger ju någonting i det. När det är obalans i tillvaron, livet eller huvudet vill man, i alla fall jag, gärna pratat en massa och få andra perspektiv på saken. Och helst inte bara perspektiv utan gärna färdiga lösningar som bara är att anamma. Men till saken hör att hur många bra lösningar, råd och förslag som nära och kära än må producera så är man ju aldrig riktigt nöjd med dem i det ögonblicket. Det är alltid någon litet som är "fel". Men det är ju precis det som citatet säger, jag kan inte söka min lösning hos någon annan förrän jag har ro i mig själv...

Jag gjorde ett fösök till just detta i förra veckan då jag i hopp om att dämpa min ångest och bringa klarhet i mitt liv och mina framtidsplaner gick till studievägledaren för att få svar och råd. Men jag gick däriftån minst lika förvirrad, om inte mer. Jag var inte kapabel att ta in va hon sa, alla fakta bara snurrade ännu fortare i takt med att paniken tilltog. De senaste dagarna har tankarna dock börjat återinrätt a sig i kösystemet och jag har åter börjat känna en viss ro på insidan. Gjorde ett nyt försök hos studievägledaren igår, och jag fick då ut så mycket mer av det. Konstigt det där, och kanske är det sant...?