I tankarna på mig

Ja nog alltid har det varit måndag idag! Det är konstigt det där, men det är veckans mest kaotiska dag då allt känns lite extra jobbigt. Vaknade vid halv 7 i morse av att klockan ringde, ögonlocken kändes tyngre än någonsin och sängen var varmare, goare och mysigare än någonsin förr. Stack ut tårna utanför täcket men drog snabbt in dem igen, det var ju kallt! Bestämde mig för att snosa en halvtimme, vilket sedan blev 45 minuter... Blev tvungen att stiga upp tillslut och fick stressa som en tok på grund av fördröjningen i sängen. Springer slutligen till vagnen, å då har jag redan missat den jag skulle vatt med på och hoppar på med hjärtat i halsgropen. Att jag inte säckade ihop i en hjärtinfarkt då är ett under bara det!

Efter allt detta stressande trodde jag inte att det kunde bli så mycket värre, men jo! En skrikande unge på vagnen och en föreläsning som var bättre än sömnpiller - han verkligen bara malde och malde på om teknik och systemutveckling. Ögonen började gå i kors, huvudet blev tungt och hans röst gled längre och längre bort och jag vaknar sedan när huvudet hårt faller mot bröstkorgen. Det fick mig att önska att jag hade stannat i sängen. Efter det grupparbete, något som snarare likande en hönsgård med en massa kacklande höns. Helt otroligt att vuxna människor kan ta så lite hänsyn till varandra och bara pratat på och avbryta varandra... Men produktiva var vi  trots allt.

Så det var faktiskt ganska skönt att komma hem till en tyst och tom lägenhet idag. Ingen som pratade, inga måste, ingenting! Så nu ska jag gå tll sängs och somna med ett nöjt litet leende =)
Sov så gott!