På vippen att ge upp...
Uppgivenhet och hopplöshet blandas med mer aggressiva känslor på gränsen till vredesutbrott med en stark vilja att skrika och krossa glas. Eller något åt det hållet. Tankar om att gå hem och dra ner persiennerna och gömma mig i mörkret under en filt alternativt hoppa från bron fladdar allt oftare förbi. Vad är det jag sysslar med? Varför fattar jag inte? Det här uppsatsarbetet kommer eventuellt att bli dödsstöten. Suck! Har suttit på skolan i några timmar och sökt information och konkurrenter till företaget jag ska skriva för, men jag blir inte klokare och jag kommer absolut ingenstans! Fan fan fan! Det är så stort, mycket och abstrakt - jag vet inte i vilken ände jag ska börja... Det känns hopplöst.
Just nu lurar tanken om att det kanske inte är en kandidat i ekonomi jag ska ha utan en kandidat i medie- och kommunikationsvetenskap. I så fall kan jag skita i detta och börja njuta av våren för i så fall är jag klar! Dum tanke, men helt klart lockande i detta nu!
Åh,förstår att det lockar och förstår att det är svårt.. Frågan är väl var du vill se dig själv i framtiden? Ekonom eller informatör? Vi hälsar dig gärna tillbaka i MKV träsket:P, eller håll ut! Det kommer säkert kännas bättre snart! Fika snart låter super! Vi hörs.