Ensamhet i ensamhet?
Vad är det dem säger är värst? Ensamhet i tvåsamhet eller ensamhet i ensamhet? Det är något sådant... Jag vet inte vad som är värst. Tvåsamhet är inte mitt framgångsområde, jag är rent av en total katastrof när det kommer till parbildning och det är ju inte utan att tanken om ett hopplöst fall slår mig. Periodvis är seendet oehört selektivt och det känns som alla är små lyckliga par medan det står singel stämplat i pannan på mig. När tankarna blir för många, känslorna för stora och ekot öronbedövande vill man ha det självklara valet att lyfta telefonen och ringa till. Äh det är inte det som är grejen i sig, men ibland blir tomheten så påtagligt att den blir greppbar. Det kanske ger sig, jag kanske också har min blomstringstid. Men vi kan ju hoppas att det är innan jag fyller 80 och ser ut som ett russin.
Lovar dig att du inte kommer att bli 80 innan din prins står hos dig:) Du vet var vi bor, du kan alltid ringa oss. Hos oss har du alltid en plats och även i våra hjärtan, det hoppas jag att du vet...
Jag vet precis hur du menar (och det vet du att jag vet...). Vi får ta o höras nån dag, skulle gärna vilja komma på besök den 14-16 mars om du inte har planerat nått särskilt då, och har du det så finns det ju fler kalmariter i götet jag kan stanna hos men helst vill jag ju bo hos dig, var ju sååå länge sen! kram
Jag vet precis hur du menar (och det vet du att jag vet...). Vi får ta o höras nån dag, skulle gärna vilja komma på besök den 14-16 mars om du inte har planerat nått särskilt då, och har du det så finns det ju fler kalmariter i götet jag kan stanna hos men helst vill jag ju bo hos dig, var ju sååå länge sen! kram
jag vet att det kanske inte är till någon hjälp när det gäller "den sortens tomhet", MEN: se dig runt så mycket kärlek du har omkring dig. Fokusera på den värme och närhet du har och inte på det som du tycker att du saknar. Annars får du väll ta dig en skogspromenad och se om du hittar en groda att kyssa;-)