I tankarna på mig

Plötsligt så var jag inte längre i upprätt läge, jag svischade istället fram längs trottoaren på magen. Tänk er en flygande Stålmannen fast längs marken. Vilken syn! Snubblade på trottoarkanten och plötsligt inser jag att jag glider på magen fram på gatan, var lika fort på fötter och ännu snabbare därifrån. Självklart hände de utanför ett av stadens mest besökta fik. Ett ritkigt praktfall! Och just håller två mäktiga blåmärken på att utvecklas, ett på vadera knä...