Uppsala
Trevlig valborg minna vänner!
Lycklig och förvånad
Nu är det klart
Det ska bli spännande, känns som om det är en massa nytt jag ska upptäcka trots att jag bott i stan i snart fyra år. Men det är också skrämmande och ganska läskigt. Kommer jag trivas i en storstad en hel sommar? Hur pass mycket kommer jag längta efter närheten till havet? Till dagarna vid Kalmarsundsparken och på Öland?
Nu är det bara ett jobbigt samtal kvar att ringa, sen är allt löst och jag kommer kunna glädjas åt jobbet helt och fullt.
"Bonnbränna"
Hobbyskräddare
Nu blir det picknick vid delsjön med vännerna, innan kvällens fest. Då ska det firas!
Trrevlig lördag!
Dagens nyvunna erfarenheter och färdigheter
- Sätt handleden mot en kokande grötgryta och du får garanterat en röd ilsket svidande tatuering. (det konstiga är att den har så gott som vinkelräta kanter...)
- Säg 5 cm till en frisör och håret ditt är garanterat 10 cm kortare när du en timme senare lämnar salongen. (vem av oss missade de tidiga årens grundläggande matte?)
- Uppenbarligen är det ett konststycke att klippa lugg, 9/10 gånger får jag själv fixa till den på grund av diverse jack och ojämnheter, så också idag... (Suck!)
- Jag kan numera, felfritt och snabbt(!) stava till "Onlinebokning av hotellnätter" (Gjorde i morse ett påminnelseutskick till närmare 150 respondenter... De' ni!)
- Den bittra insikten om att alla människor inte kan gläjas när det går bra för någon annan. (Något som är för mig helt obegripligt)
De valde mig!
JAG FICK JOBBET!!!!
Den lättsprungna stigen med medvind i ryggen kanske återkommer oftare trots allt... En ny dörr öppnade sig relativt fort, dock inte på samma område men för den sakens skull inte en sämre dörr. Jag fick jobbet jag interjuvades för i förförra veckan och känslan är än så länge helt ogreppbar. Det känns galet bra!
Det är dags att stänga dörren nu
Morgonpigg
Trevlig vårdag!
Sammanträffande
Jag stänger aldrig av mobilen, inte ens nattetid. Men igår morse när jag vaknade hade mobilen stängt av sig, tänkte bara att det var konstigt och slog på den igen. När jag ser välkomsthälsningen på telefonen ryckte jag till, kanske var det inte en tillfällighet att telefonen hade slocknat just igår. Texten i min välkomsthälsning lyder nämligen "Svik aldrig dig själv! 5/4-2004". Något jag fick höra av en, för mig, betydelsefull person när jag behövde det som allra mest. Igår var det den 5/4 men fyra år senare... Kanske fanns vi i varandras tankar just igår.
På vippen att ge upp...
Uppgivenhet och hopplöshet blandas med mer aggressiva känslor på gränsen till vredesutbrott med en stark vilja att skrika och krossa glas. Eller något åt det hållet. Tankar om att gå hem och dra ner persiennerna och gömma mig i mörkret under en filt alternativt hoppa från bron fladdar allt oftare förbi. Vad är det jag sysslar med? Varför fattar jag inte? Det här uppsatsarbetet kommer eventuellt att bli dödsstöten. Suck! Har suttit på skolan i några timmar och sökt information och konkurrenter till företaget jag ska skriva för, men jag blir inte klokare och jag kommer absolut ingenstans! Fan fan fan! Det är så stort, mycket och abstrakt - jag vet inte i vilken ände jag ska börja... Det känns hopplöst.
Just nu lurar tanken om att det kanske inte är en kandidat i ekonomi jag ska ha utan en kandidat i medie- och kommunikationsvetenskap. I så fall kan jag skita i detta och börja njuta av våren för i så fall är jag klar! Dum tanke, men helt klart lockande i detta nu!
Nervös utfrågning
Sen samtalet igår har jag skakat konstant, hjärtat slår som efter en löprunda och jag har betett mig allmänt underligt - stressade in till stan för akutköp av en skjorta, slet ut hela garderoben för provning av alla möjliga kombos (hela garderoben ligger fortfarande utspridd på köksbordet), kluddade på alldeles för kort tid ihop ett CV (ifall det efterfrågas), övade in bra/dåliga egenskaper... Listan över knasiga handlingar kan göras i princip hur lång som helst! Jag är nervös och vill bara få det överstökat nu! ("Klart mest kompetent" är vad jag hoppas de ska tänka idag...)
Vardaglig lycka
Kom på mig själv igår kväll med att småle när jag gick från vagnen, småle på ett sånt där fånigt sätt.
Hade precis varit på ett grymt träningspass där jag verkligen fick ge järnet, steg av vagnen efter att ha flirtat med ett urgulligt barn. Solen hade just tittat fram efter en hel dag med regn. Underbar känsla! Som om inte detta vore bra nog kom jag hem å hittade deklerationen i brevlådan och blev varse om att jag framöver blir en slant rikare. Leendet bara växte :)