Trevlig Valborg!
Suttit och letat efter gamla bilder från förra valborg en stund, men tyvärr utan resultat... Kom nämligen på att de bilderna finns på den kraschade datorns hårddisk =( Förra valborg var jag hur som helst lagom i gasen alla redan, om jag inte minns helt fel så började vi festa nere i stadsparken i Lund kring 10 eller så. Dagen fortsatte sedan med grillfest på kvällen å mys hela natten lång. Tror att vi var uppe i omkring 14 timmars festande den dagen. Men gud va kul vi hade! Jag hoppas att ni som har möjlighet att fira Valborg så i år också har det kul! Lite extra spännande för Elin kan jag tänka mig =) Nästa år ska jag minnsann till Uppsala och prova på Valborgsfirandet där!!
För min del blir det en lugn Valborg i år. Tentan på onsdag sätter ramarna för firandet, jag vet att man inte är så pigg i huvudet imorgon som man borde vara om det festas ikväll... Så istället ska jag möta upp Amelie och PerOla och ev några fler för picknick, vin och lite så i Slottsskogen om en stund. Ska bli hur trevligt som helst! och så kan vi ju hoppas på att Kalle sliter sig loss från böckernas grepp och kommer ner och möter upp oss =)
Ha en riktigt trevlig kväll!
Vad hände med mitt liv?
En sårad, elak liten djävul
Ibland betvivlar jag verkligen teorin om människans inneboende godhet, i varje fall är det nog ingen teori som stämmer in på mig... Ibland känns det som om djävulen på den högra axeln tar överhand och styr allt jag gör, som om ängeln på den vänstar axeln inte alls existerade. Jag blir bokstavligt talat en elak liten djävul! Men när jag blir det är jag samtidigt en sårad, elak liten djävul - för allt som oftast är det när jag blir ledsen som jag reagerar med elakheter. Skulle ha uppdaterat bloggen igår och hade skrivit ett låååångt inlägg, men när jag läste det insåg jag att jag hade varit så brutalt ärlig (elak) att jag inte kunde publicera det. Hade en dispyt med en gruppmedlem i studiegruppen igår som resulterade i ett brutet samarbete och att hon inte alls pratar med mig eller ens ser på mig. Det var jobbigt i gruppen hela förran veckan då vi ägnade flertalet timmar åt att förklara samma sak om och om igen för henne. Tänkte att det kanske skulle gå bättre efter helgen med lite sömn och ledighet i bagaget men istället eskalerade det hela. Hon började dagen med att hon var tvungen att bryta sig loss ur gruppen och arbeta själv eftersom vi inte var villiga att hjälpa och förklara för henne. Och det träffade mig alldeles för hårt när jag kände att jag verkligen hade försökt och att vi pga detta låg grymt mycket efter, så jag var väl inte helt snäll i mina ord. Jag kunde mycket val valt dem bättre, men djävulen på den högra axeln tog överhand, den sårade, elaka lilla djävulen...
Av någon anlednig trodde jag att det skulle bli lättare idag, att jag skulle ha skakat av mig en del. Att bli igonerad, att vara genomskinlig för någon är en mycket märklig känsla. Man känner sig fruktansvärt liten när man sitter och äter lunch fyra stycken och inte alls är närvarande för den ene. Men i det läget orkar jag inte ens vara en elak liten djävul utan vill bara ta resterna av mig själv och springa därifrån. För om något sårar en tillräckligt mycket kan man inte ens vara elak, då finns det inte längre några ord kvar...
Energisugare
Håller på med gruppabete i redovisningen, vi är fyra stycken som egentligen inte har speciellt mycket gemensamt men som har hittat ett skitbra arbetssätt som trots allt funkar. Ja eller har funkat hittills i alla fall. Upptäckte i förra veckan att en av tjejerna är riktigt dålig på att tackla motgångar. Hon har haft jättesvårt att ta till sig hur man konterar och redovisar moms och visst fine, som grupp gör man ett försök att få alla att hänga med och vi ägnade omkring 5 av 12 arbetstimmar åt att förklara för henne. Varje gång slutade detta med att hon satt å surade, kasstade sig över bänken i dramatiska rörelser och grät när vi konstaterade att vi var tvugna att gå viadre för att hinna klart. Trodde att hon skulle vara annorlunda idag efter en helgs vila och lite så... Men nej. Istället öppnar hon i morse med "näe jag måste gå och köpa mig ett eget häfte idag och göra om allt själv för jag fattar verkligen ingenting! Och ni är ju inte villiga att förklara för mig, ni bara skiter ju i mig!" WHAT?
Ni som känner mig väl vet att det inte är läge att reta mig på mornarna vilket gjorde att jag fick ett totalt utbrott! Men inte bara på grund av dåligt humör utan främst för att jag kände mig så orättvist behandlad, jag hade verkligen försökt att förklara men vad fan gör man när vi har 20 timmar till förfogande och vi har använt 5 av dem till att förklara och där med ligger sjukt mycket efter... Slängde ur mig nått klumpigt om att om hon inte hade surat hela förra veckan utan hängt med på det hon faktiskt kunde så hade hon troligtvis fattat det andra också och att vi nu istället ligger väldigt mycket efter på grund av det... Ja, och sen dess har hon inte pratat alls med mig. Eller ens ägnat mig en blick. Trots att vi tillbringat 6 timmar efter det sittandes mittemot varandra under grupparbetet... Ganska maxad situation =P
Visst det var jävligt klumpigt av mig att fälla den där repliken, ganska dumt till och med men jag kände mig så orättvist behandlad... Efter det kände jag bara att jag inte orkar med mer, det finns så många människor som tar energi som de inte har någon som helst rätt till. En form av utsugare som tar död på glädjen och orken i vardagen, och sånna vill jag inte omge mig med då det på ett vis blir att svika sig själv. Det ger mig inte möjlighet att göra det bästa av det jag har, kan eller vill. Och mottot för mig är Svik aldrig dig själv, ett ganska bra riktmärke...
Helgen som gått...
Idag gjordes en ultrasnabbis på stan, utan så mycket som en hundring i plånboken och självklart hittade jag hur mycket som helst! Framför allt blev jag sjukligt kär i en jättesöt klänning! Vill ha! Inte var den så himla dyr heller och skulle passa finfint på lillebrors student och midsommar... Det blir nog den när pengarna kommer inramlandes i slutet av veckan =) I övrigt hittades två andra mycket fina klänningar, ett par skor och en bikini...
Äntligen helg!
Äntligen fredag! En lång ledig och dessutom oplanerad helg väntar, ska förhoppningsvis njuta av långa promenader i solen, kanske slå mig ner på en filt med en bok någonstans där det är grönt och lugnt om vädret tillåter. Sova ut, äta frukost i evigheter, baka bullar och bröd tänkte jag samt samla ihop delarna av mig själv i största allmänhet. En lång, lugn och avkopplande helg är vad jag hoppas på!
Veckan i övrigt har varit en berg-och-dalbana. Skolan har varit riktigt tuff denna vecka, jag tycker det är intressant och roligt det är inte det det handlar om. Börjar till och med se en viss charm i redovisning, men det är bitvis så jäkla svårt och ogreppbart. Känslomässigt kastas jag hela tiden mellan olika grader av dumhet - "jag är totalt jäkla stentrög!" till att "yes, jag fattar nog lite i alla fall...." och sen tillbaka igen. Men det är inte hela sanningen att skylla berg-och-dalbanan på pluggandet, livet åker upp och ner i största allmänhet och jag har under veckan kommit till en ny insikt om mig själv och andra som på ett eller annat sätt betyder mycket. och det ställer också en del tankar på kant... Men det är väl bara att låta dem snurra så blir vä dem också yra tillslut och sätter ner foten för att få balans. Jag ska försöka vänta ut dem tålmodigt och inte försöka leka trafikpolis.... Men visst har väl du också känt ibland att "näe nu skiter jag ta mig fan i detta och kastar in handduken. Jag vill inte vara med längre!" Att man ibland går en konstig balansgång mellan euroforisk lycka och syndaflodsliknande gråt - där allt är svart eller vitt när man bara önskar att det var grått. Eller kanske är det bara jag som är sån, men det vägrar jag att tro...!?
GODKÄND!
JAG KLARADE TENTAN I MARKNADSFÖRING!!!!!!
Är så fruktansvärt glad för det, trodde verkligen inte att det skulle gå vägen denna gång, men det gjorde det... Att det sen låg på gränsen är en annan historia, men den betyder inget när det står ett godkänt på pappret. Tack gode Gud att jag hade marginalerna på min sida =) Obeskrivlig lycka och känslan är enorm! Jag och Jessica diskuterade präktigheten i att inte ha några släpande poäng och endast en/ingen omtenta i bagaget och hur vi skulle falla på präktighetsskalan i och med marknadsföringen - men icke! Präcktighetsstämpeln sitter fortfarande som en smäck ;) Hahaha!
Lördagens händelser
Kvällen innebar också en känlomässig berg-och-dalbana. Visst hade jag insett att det inte skulle bli smärtfritt, men detta är som att börja om från början. Igen. Kvällen i sig va som sagt mycket trevlig och jag lät mig ryckas med, jag gjorde det mer än gärna ska väl tilläggas... och det blev så mycket mer än jag någonsin hade kunnat drömma om. På både gott och ont. jag insåg att det inte var/är fel på mig - det handlar om något som ligger utanför det jag kan styra och påverka. Även om jag väldigt gärna skulle vilja kunna göra det. Så nu sitter jag alltså här igen med en autobahn i huvudet där vartenda tanke borde åka fast för fortkörning. Särskilt med tanke på att det väldigt ofta bildar seriekrockar och stoppar upp det normala tankeflödet. Elden brinner häftigare än någonsin innan!
Jag går på solenergi!
Idag blev det snabbshopping, men en väldigt effektiv sådan, tillsammans med Sandra och Matias. De är ju äntligen tillbaka i stan efter en massa flygande och farande ;) Shoppingen avslutades med mat på Lejontrappan med fötterna dinglandes över kajkanten - trevligt! Kvällen fortsätter snart med fest, ska fira att David har dragit på sig ännu ett år på nacken ;) Denna kväll kan av flera anledningar ha flera tänkbara slut, vad som händer åeterstår att se...
Ha en trevlig kväll på er där ute!
Skabbiga, kraxiga äckliga duva!
Ett påskigt känslopottpuri
Så lider långhelgen mot sitt slut och påsken är därmed snart över. Åkte ner till Kalmar i onsdags morse med trevligt resesällskap så jag kom till stan tidigare än beräknat vilket innebar att jag fick möjligheten att överraska dem där hemma =) När jag ringde på dörren blev mamma så förvånad när hon öppnade att hon bara stod å stirrade på mig, tog ett par minuter innan hon släppte in mig. haha, den minen var obetalbar =D hihi! Blev en påskhelg med framför allt en massa god mat och kära återseenden, det är otroligt att man kan förtränga att man saknar dem där nere såååå mycket! Det är ju trots allt två månader sen jag träffade mamma, pappa å Jimmy nu... Annars blev det lite jobb (som vanligt), men gud vad det är roligt att komma tillbaka! Det ger ett glädjerus och en enorm kick att möta gamla kunders leenden och glada tillrop om att man är tillbaka. Det värmer och det betyder så otroligt mycket! Det finns få saker som värmer så i hjärtat, det innebär ju att man någonstans har gjort intryck på någon annan och satt spår i dennes själ... Den tanken är enorm! Tänk va häftigt, och tänk att det behövs så lite för att göra någon annans dag lite bättre. Det räcker med ett leende =) Så det var en helg som var skön på många sätt - mycket mat, mycket godis och mycket glädje.
Men trots det är det väldigt skönt att vara hemma igen. "Borta bra men hemma bäst" brukar man ju säga och det ligger nog något i det där... För hur kul det än är att vara nere i Kalmar så är det inte hemma längre. Staden kommer alltid att ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta, det finns så många minnen, platser och händelser som är starkt förknippade med staden. Men det är inte mitt hem, det är inte där jag hör hemma längre, jag känner mig varken hemma eller hel när jag är där. Det finns inte utrymme för att spela ut hela mitt register när jag är där, känner mig mest fången i ett skal som jag inte är, kan eller vill vara. Bilden blir allt för stereotyp. Det är konstigt det där, för trots den käslan så kan jag längta ner så att det gör ont i kroppen, men efter bara ett par timmar känner jag mig nöjd och är redo att åka vidare. Så vistelsen blir alltid, hur jag än vänder och vrider på det, en fight med huvudet och hjärtat....
Men nu är jag alltså hemma igen, kom faktiskt tillbaka redan igår eftermiddag. Landade mitt i ett finurligt aprilväder med snöblandat regn och vårjackan och de vita skorna kändes så fel som de bara kunde göra. Påsken fick ett abrubt slut när klockan i morse ringde vid 7 och pluggande pockade efter uppmärksamhet. Har suttit på skolan och pluggta redovisningen tillsammans med ett par kursare inför tentan imorgon. Kanske inte ritkigt så man önskar att tillbringa annandag påsk, men i skolans värld finns inga röda dagar eller lediga helger. Det ska gudarna veta! Så därför ska jag nu fortsätta plugga inför tentan... Hålla dina tummar för mig imorgon!
Klockrena knockningar
Tillsammans med den andra soppan snurrar frågor om jag verkligen är inne på rätt spår. Allt kändes så rätt, utbildningsmässig, för bara ett par veckor sen men nu vet jag inte längre... Om jag inte riktigt förstår vad jag gör, ska jag då verkligen syssla med detta? Finns det något annat som jag kan göra? Som jag är bättre på? Eller ska jag bara plocka fram den envisa åsne-sidan av mig och ge mig fanken på att jag ska fixa detta? Känslorna har gyttjebrottning med varandra där motstånaderna får in den ena klockrena knockningen efter den andra på mig. Ringen känns för liten och jag önskar bara att ronden ska ta slut. Eller att jag lyckas vända den till min fördel...