Det är ju sommar!

Kanske har jag tittat för djup ner i marken när jag har åkt till skolan den senaste tiden, för att sommaren är här har tydligen gått mig helt förbi. Uppsatsen är inlämnad för en första check och jag vaknade upp i morse med ett lugn som inte infunnit sig på länge. På vagnen in till stan gick det upp för mig (det som många troligtvis vetat ett tag) att sommaren är här! Bara vita ben, viftande tår i sandaler och det bästa av allt är alla individuella stilar som kommer till synes när jackorna lämnas hemma.

Imorgon är det jag som lämnar uppsatsen bakom mig för en dag för att visa upp mina vita ben för världen och bege mig ut till Saltholmen. Och bli inte förvånade om det regnar som aldrig förr...


Dagen efter fallet

Min kropp är mörbultad. Det känns som jaghar blivit överkörd av en ångvällt. I själva verket var det jag som var ångvällten... Så fort jag vrider på mig värker rygg och mage och blåmärkerna tycks ploppa upp som svampar i skogen. Värst är knät, har utvecklat ett riktigt praktblåmärke. Det lär inte blir något annat än vadlånga kjolar alternativt jeans på ett bra tag...  

Platt fall!

Plötsligt så var jag inte längre i upprätt läge, jag svischade istället fram längs trottoaren på magen. Tänk er en flygande Stålmannen fast längs marken. Vilken syn! Snubblade på trottoarkanten och plötsligt inser jag att jag glider på magen fram på gatan, var lika fort på fötter och ännu snabbare därifrån. Självklart hände de utanför ett av stadens mest besökta fik. Ett ritkigt praktfall! Och just håller två mäktiga blåmärken på att utvecklas, ett på vadera knä...

Jag försöker tänka!

Grrrrr! Hur sjutton ska man kunna tänka nära någon går lös med motorsågen nedanför ens fönster? Det går inte! Brumbrumbruuuuum överröstar mina tankar!

Paniken över uppsatsen börjar ta över hela mitt liv, det är mycket kvar - framför allt nästan en hel analys- och alldeles för lite tid kvar... Jag försöker skriva analysen, försöker dra smarta samband men hela tiden vandrar tankarna iväg på annat håll. Jag har en parallellt pågående analys i huvudet gällande helgen som just passerade. En mycket trevlig helg förövrigt med massa fina minnen som får mig att le lite småfånigt när jag tänker på dem ;)  men det är just det som är problemet, jag tänker för mycket. Bryter ner i små delar och analyserar sönder varje detalj. Men mest av allt kretsar tankarna kring vad som händer härnäst...

Jag vill ha mitt liv tillbaka!

Toknervös

Efter 3 dagars transkibering är jag evinnerligt trött på allt vad onlinesystem heter. 7 intervju där alla handlar om samma sak. I natt drömde jag om onlinesystemen och att inget funkade. Det börjar kanske bli för mycket... ;)

I helgen blir det lugnt i alla fall, ja eller lugnt vet jaginte men tankarna kommer att upptas av annat åtminstone. Av någon anledning så är jag galet nervös inför vad som komma ska, trams egenltigen. Jaj vet inte varför jag känner som jag gör, det finns egentligen inte så mycket som kan bli fel. Men nervöst är det, och än mer spännande. Lite pirrigt. Lite mer i klarspråk om detta efter helgen...

Om vi inte hörs så ha en trevlig helg!

Tillbaks till verkligheten

Efter nästan två veckors frånvaro från skolbyggnaden är jag back in business, och det med besked! Det blev en 8-18 dag igår, och denna dag ser inte ut att bli kortare... Slutspurt nu, två och en halv vecka kvar till inlämning och det är SÅ mycket kvar att göra! Jag önskar så ibland att jag kunde gå in saker utan att alltid ge lite mer än jag egentligen ha, att kunna acceptera att 100 % räcker, och ibland kanske även lite mindre än så. Då kanske inte luftrören hade knycklats ihop och jag kanske skulle kunna sluta kippa efter andan när uppsatsen suger ut den sista livslusten. Det här suger, pest och pina!

Skrärgårdspremiär 2008

Idag infann sig sommaren på allvar - sol från molnfrihimmel, värme, bara ben, bikini, vatten som kluckar mot klipporna, glittrande hav. Njutnigsfullt solgass med blicken fäst långt bortom horisonten och tankarna fria från bekymmer. Så vill jag leva alla mina dagar.

(Bilderna kommer väl senare, för just nu fungerar det tydligen inte. Suck!)

Äntligen hemma!

Det har varit dåligt med uppdateringar på sistone, förklaringen till detta är att jag varit på resande fot i så gott som två veckor. Igår kväll, i väntan på avgång från arlanda, insåg jag vart jag verkligen bor och känner mig hemma. I Göteborg har jag mitt hem. Jag har aldrig saknat mina fjuttiga 27 kvm som jag gjorde då och det var en skön känsla att stiga innanför dörren och bädda ner mig i min alldeles egna säng. Härligt!

Men även om det var gott att komma hem har jag haft det oförskämt bra medan jag varit borta. Det blev en Uppsalatripp med valborgsfirande utan dess like - champangefrukost, forsränning, lunchhäng i ekonomikumparken, champangegalopp och så avslutades kvällen med en trevlig fest med ett stort gäng sjukgymnaster. Sammanfattningsvis blev det en blöt helg i uppsala, men den varvades också med mycket prat, skratt och te för att neutralisera.


Var bara hemma ett dygn efter Uppsala, mest för att packa om och tvätta, sen bar det av till Stockholm tillsammans med min uppsatskompanjon Jessica. Sju intervjuer inbokade på två dagar. Ingen av oss var bekanta med Stockholm sen tidigare, men hör och häpna, vi var inte vilsna en endaste gång! Tunnelbana och jogging tur och retur till solna samt en liten turistvisit kring slottet, riksdagen och gamla stan. Allt gick på räls och skratten blev många och hysteriska. Och jag har flugit igen och vet ni vad, det är sant som man säger - ovan molnen är himlen alltid blå :)

Uppsala

Så var jag i Uppsala, resan jag har sett fram emot ett bra tag nu. Fyra dagars ledighet, långt ifrån allt vad plugg och alla andra förpliktelser som Göteborg och min vardag där innebär. Underbart att vara borta ibland. Det ska firas valborg på klassiskt studentvis - champangefrukost, flottrace i kanalen, lunch i ekonmikumparken, champangegalopp och sedan nån fest på kvällen. Ska bli så himla kul! Återkommer med bilder och rapport senare.

Trevlig valborg minna vänner!

Lycklig och förvånad

Har ägnat morgonen åt att skicka ut påminnelsemail och boka in intervjuer och jag kaninte annat än att le. Med tanke på att jag själv oftast reagerar med en suck när jag tvingas svara p en enkät gör det mig både glad och fövånad när jag ser hur svarsfrekvensen pekar stadigt uppåt vad gäller vår enkätstudie. Och när det dessutom visar sig att så pas många är villiga, och dessutom mycket tillmötesgående vad gäller att ställa upp på intervjuer sprider sig leendet från öra till öra. Det kommer bli bra det här =) Och dessutom blir det en resa till Stockholm =)

Nu är det klart

Kontraktet är undertecknat, det mesta är fixat - det blir en sommar i Göteborg!
Det ska bli spännande, känns som om det är en massa nytt jag ska upptäcka trots att jag bott i stan i snart fyra år. Men det är också skrämmande och ganska läskigt. Kommer jag trivas i en storstad en hel sommar? Hur pass mycket kommer jag längta efter närheten till havet? Till dagarna vid Kalmarsundsparken och på Öland?

Nu är det bara ett jobbigt samtal kvar att ringa, sen är allt löst och jag kommer kunna glädjas åt jobbet helt och fullt.

"Bonnbränna"

Då har man alltså lyckats i år också, med den klassiska "bonnbrännan"...  Några timmar på Muffins mm's takterass gav vita ränder på armarna efter t-shirten och 50/50 brunt och vitt på fötterna efter skorna. Och självklart en illröd självlysande näsa. Fult som sjutton, men en antydan till solbränna gör mig trots det lycklig. En soltröstande vinterblek själ behöver sol, det ger nytt hopp!

Hobbyskräddare

Igår kväll konstaterades varför skräddare inte blev yrkesvalet... Alla i släkten har tydligen inte fått generna. Men jag åkte dit med ett par jeans och när jag kom hem dryga 7 timmar senare hade jag en ny kjol =) Inte helt rak, inte helt perfekt men helt klart funktionsduglig. En annorlunda kväll, syjunta me Pim och Sandra... Absolut en ny upplevelse! ;) 

Nu blir det picknick vid delsjön med vännerna, innan kvällens fest. Då ska det firas!

Trrevlig lördag! 

Dagens nyvunna erfarenheter och färdigheter

  • Sätt handleden mot en kokande grötgryta och du får garanterat en röd ilsket svidande tatuering. (det konstiga är att den har så gott som vinkelräta kanter...)
  • Säg 5 cm till en frisör och håret ditt är garanterat 10 cm kortare när du en timme senare lämnar salongen. (vem av oss missade de tidiga årens grundläggande matte?)
  •  Uppenbarligen är det ett konststycke att klippa lugg, 9/10 gånger får jag själv fixa till den på grund av diverse jack och ojämnheter, så också idag...  (Suck!)
  • Jag kan numera, felfritt och snabbt(!) stava till "Onlinebokning av hotellnätter" (Gjorde i morse ett påminnelseutskick till närmare 150 respondenter... De' ni!)
  • Den bittra insikten om att alla människor inte kan gläjas när det går bra för någon annan. (Något som är för mig helt obegripligt)

De valde mig!


image237

JAG FICK JOBBET!!!!


Den lättsprungna stigen med medvind i ryggen kanske återkommer oftare trots allt... En ny dörr öppnade sig relativt fort, dock inte på samma område men för den sakens skull inte en sämre dörr. Jag fick jobbet jag interjuvades för i förförra veckan och känslan är än så länge helt ogreppbar. Det känns galet bra!


Det är dags att stänga dörren nu

Väldigt få saker varar för evig eller håller i en livstid. Men varför är den rosenröda, lättsprungna stigen med medvind i ryggen alltid lite kortare? Den återkommer kanske oftare (?), men upplevs som om den tar slut fortare. Allt tar slut för eller senare, det kommer en tid då det är dags att sätta punkt. Jag visste att det inte skulle vara för evigt denna gång heller, jag var medveten om det men tyvärr gör det inte känslorna mindre eller färre när tiden är där. När det är dags att sätta punkt. När det är dags att stänga dörren och öppna nästa för att vandra vidare på en ny stig.

Morgonpigg

Det finns nackdelar med att vara allt för morgonpigg... Man får sitta å vänta på att alla andra ska vakna till liv! Vaknade redan vid sju i morse av att solen strömmade in i rummet, å då ä det omöjligt att ligga kvar i sängen - jag måste upp och ut! Sitter här redo och väntar på att jag ska kunna ringa och väcka upp någon så att jag slipper vandra själv i vårsolen - vill ju blurra samtidigt =)

Trevlig vårdag!

Sammanträffande

Jag stänger aldrig av mobilen, inte ens nattetid. Men igår morse när jag vaknade hade mobilen stängt av sig, tänkte bara att det var konstigt och slog på den igen. När jag ser välkomsthälsningen på telefonen ryckte jag till, kanske var det inte en tillfällighet att telefonen hade slocknat just igår. Texten i min välkomsthälsning lyder nämligen "Svik aldrig dig själv! 5/4-2004". Något jag fick höra av en, för mig, betydelsefull person när jag behövde det som allra mest. Igår var det den 5/4 men fyra år senare... Kanske fanns vi i varandras tankar just igår.


På vippen att ge upp...

image235Uppgivenhet och hopplöshet blandas med mer aggressiva känslor på gränsen till vredesutbrott med en stark vilja att skrika och krossa glas. Eller något åt det hållet. Tankar om att gå hem och dra ner persiennerna och gömma mig i mörkret under en filt alternativt hoppa från bron fladdar allt oftare förbi. Vad är det jag sysslar med? Varför fattar jag inte? Det här uppsatsarbetet kommer eventuellt att bli dödsstöten. Suck! Har suttit på skolan i några timmar och sökt information och konkurrenter till företaget jag ska skriva för, men jag blir inte klokare och jag kommer absolut ingenstans! Fan fan fan! Det är så stort, mycket och abstrakt - jag vet inte i vilken ände jag ska börja... Det känns hopplöst.

Just nu lurar tanken om att det kanske inte är en kandidat i ekonomi jag ska ha utan en kandidat i medie- och kommunikationsvetenskap. I så fall kan jag skita i detta och börja njuta av våren för i så fall är jag klar! Dum tanke, men helt klart lockande i detta nu!


Nervös utfrågning

image233Efter ett tips om ett semestervikartiat från urgulliga Pim igår ringde jag upp chefen på företaget och 10 min senare lägger jag på med en inbokad intervju idag. Sen dess har nervositeten intagit min fysiska och psykiska varelse och håller eventuellt på att förinta mig. Jag är sååååå nervös! Detta trots att det första samtalet och intrycket uppenbarligen gick bra, men jag tror snarare att min nervositet beror på att det är min första intervju med koppling till utbildningen. Jag vill verkligen göra bra ifrån mig!

Sen samtalet igår har jag skakat konstant, hjärtat slår som efter en löprunda och jag har betett mig allmänt underligt - stressade in till stan för akutköp av en skjorta, slet ut hela garderoben för provning av alla möjliga kombos (hela garderoben ligger fortfarande utspridd på köksbordet), kluddade på alldeles för kort tid ihop ett CV (ifall det efterfrågas), övade in bra/dåliga egenskaper... Listan över knasiga handlingar kan göras i princip hur lång som helst! Jag är nervös och vill bara få det överstökat nu! ("Klart mest kompetent" är vad jag hoppas de ska tänka idag...)

Tidigare inlägg Nyare inlägg