AAHHHH!
Tentaångesten har tagit mig i sin famn, håller om mig och trycker till så hårt att jag får svårt att andas.
Alltid lika omtänksam...
Alltid lika omtänksam...
Inget blir sig likt igen
Jag gick hem i regnet sent igår kväll, fällde ihop paraplyt och lät regndropparna blanda sig med tårarna och visste till sist inte vilket som var orsaken till de våta kinderna. Men det var befriande - mörkret, en hand i min och en massa tårar.
Jag vet ännu inte vad det innebär att förlora någon jag verkligen älskar, men jag vet hur ont det gör att se någon försvinna bit för bit men med säkra steg med himlen som slutmål. Att se hur sjukdom och ålderdom bryter ned dem och sakta får dem att tyna bort. Att se hur sjukdom får dem att inte längre orka. Jag önskar så att jag kunde kämpa i deras ställe, för jag skulle mer än gärna göra det bara jag fick ha dem i mitt liv.
För alltid.
Men jag kan inget göra, och jag har aldrig någonsin känt mig så maktlös. Jag står vid sidan om och se livet ha sin gång och det jag ser får mig att gråta, sakna och älska ännu mer. Jag vill, likt ett barn, lägga mig på marken och skrika, slå och gråta - allt för at få min vilja igenom. Dem finns fortfarande i livet, och kanske sörjer jag levande människor men jag ser sjukdomen äta upp dem och jag ser dem ta avstånd för att orken inte längre finns. Årets jul blir nog inte tillsammans, som den alltid har varit. Sen jag var nio dagar gammal och fram tills nu. Och av helt egoistiska skäl vill jag ha dem där. Jag vill inte vara utan dem förrän jag verkligen måste. Utan dem blir inget sig likt eller någonsin detsamma igen.
Winnerbäck
Var på Winnerbäck igår kväll tillsammans med Ellinor, Pim och Jenny. En underbar spelning med en härlig stämning och en skön mix av gamla och nya låtar. Dessutom var förbandet, Västervikstjejerna Abalone Dots grymma. Så duktiga och vilken spelglädje! Lisebergshallen var fullsatt in till sista plats och stämningen var verkligen på topp. Kom på mig själv med att bara stå och le - hur insidan fylldes på med energi, hur hjärtat blev varmt och hur insidan log. Vardagslyx och en otrolig energikick i höstmörkret.
Kommer han till din stad borde du försöka komma över biljetter!
Rejält omotiverad
Tentaperioden började igår och jag var effektiv. Riktigt effektiv. Med allt utom pluggandet... Två tentor på en och en halv vecka och totalt omotiverad. Har ingen lust alls. Tröttheten är ett faktum, lusten att städa, handla, baka och tvätta finns där men icke plugglusten. Känner mig frustrerad med trots det omotiverad. Har just tillbringat en timme vid datorn nu, flytt från vardagen. Läst vartenda ord på vänners bloggar, facebook och mail. Allt för att slippa. Slippa inse, slippa ta tag i och framför allt slippa vara. Det är tungt idag...
Tänkvärt...
Bläddrade för ovanlighetens skull igenom kalendern igår (ja, jag tror fortfarande att jag kan hålla allt i huvudet) och fastnade på förra veckans citat; När vi är oförmögna att finna ro inom oss själva är det ingen idé att söka efter den någon annanstans. Har inte kunnat släppa den meningen riktigt sedan dess, den har legat och grott i bakhuvudet. Det ligger ju någonting i det. När det är obalans i tillvaron, livet eller huvudet vill man, i alla fall jag, gärna pratat en massa och få andra perspektiv på saken. Och helst inte bara perspektiv utan gärna färdiga lösningar som bara är att anamma. Men till saken hör att hur många bra lösningar, råd och förslag som nära och kära än må producera så är man ju aldrig riktigt nöjd med dem i det ögonblicket. Det är alltid någon litet som är "fel". Men det är ju precis det som citatet säger, jag kan inte söka min lösning hos någon annan förrän jag har ro i mig själv...
Jag gjorde ett fösök till just detta i förra veckan då jag i hopp om att dämpa min ångest och bringa klarhet i mitt liv och mina framtidsplaner gick till studievägledaren för att få svar och råd. Men jag gick däriftån minst lika förvirrad, om inte mer. Jag var inte kapabel att ta in va hon sa, alla fakta bara snurrade ännu fortare i takt med att paniken tilltog. De senaste dagarna har tankarna dock börjat återinrätt a sig i kösystemet och jag har åter börjat känna en viss ro på insidan. Gjorde ett nyt försök hos studievägledaren igår, och jag fick då ut så mycket mer av det. Konstigt det där, och kanske är det sant...?
Jag gjorde ett fösök till just detta i förra veckan då jag i hopp om att dämpa min ångest och bringa klarhet i mitt liv och mina framtidsplaner gick till studievägledaren för att få svar och råd. Men jag gick däriftån minst lika förvirrad, om inte mer. Jag var inte kapabel att ta in va hon sa, alla fakta bara snurrade ännu fortare i takt med att paniken tilltog. De senaste dagarna har tankarna dock börjat återinrätt a sig i kösystemet och jag har åter börjat känna en viss ro på insidan. Gjorde ett nyt försök hos studievägledaren igår, och jag fick då ut så mycket mer av det. Konstigt det där, och kanske är det sant...?
När vi är oförmögna att finna ro inom oss själva är det ingen idé att söka efter den någon annanstans
Framtidsångest!
Mina tankar har övergett kösystemet och håller just nu på att banka in dörren till mitt inre. Kaos. Just nu känner jag mest att jag skulle vilja stoppa tiden och världen. Det snurrar, allt snurrar!
Framtid och ekonomi stavas min tankeångest just nu -inte tillfälligt dålig personekonomi eller just-nu-ångest över framtiden. Det har legat och gnagt ett tag, men efter några års plugg på universitet och med raska steg mot examen går det inte längre att stoppa undan tankarna. Natten till idag var den värsta tankebubblan hittills - man släcker lampan på kvällen. Allt blir tyst. Bara jag och tankarna, de snurrar fortare och fortare ju närmre småtimmarna jag kommer. Har jag valt rätt studier? Räcker det med att det är intressant, kul och roligt? Kan jag detta? Tänk om jag inte får jobb? Tänk om jag inte kan det jag behöver kunna för att bli anställningsbar? Studielånen måste ju betalas tillbaka... Ibland slår verkligen tanken om personligt misslyckande emot mig, och den krossar mig totalt varje gång den dyker upp. Tänk om jag inte kan? Vad gör jag? Vad vill jag? Vem är jag?
Detta har vållat mig många vakna nätter, svullna ögon och blöta kuddar de senaste två veckorna. Jag hoppas på att få rätsida på det snart. Och för er som har undrat över min tankefrånvaro den senaste tiden så har ni just fått ta del av ännu en av min lätt galna sidor....
Gör det idag!
Klantigt!
Utekväll igår, en mycket trevlig sådan! Klädde upp mig och gjorde mig fin med smink, höga klackar och allt. Men klackar kan ha en förödande inverkan på den fysiska hälsan. Inte nog med att jag hade rejält ont i fötterna när jag kom hem framåt småtimmarna, jag hade dessutom lyckats bära mig rätt dumt åt i mina klackar. Stuckade foten härom veckan och igår snubblade jag i trappen på Nivå och blev hängande framåtstupad med ett krampaktigt tag om räcket. Och självklart var det samma fot som fick sig en törn igen! Men denna gång är det vristen som har antagit oanade propotioner... Varför alltid samma fot? Jag har ju faktiskt två! Vad hände med den rättvisa fördelningen? I alla fall, go och glad som jag var trängde jag undan händelsen och smärtan och fortsatte att dansa och inte förrän på vagnen hem, då jag inte hade så mycket att fundera över eller iakta längre, kände jag hur vristen verkligen värkte. Och när jag kom hem upptäckte jag nått svullet som mest liknade en elefantfot... Lyckas gör jag ju tydligen, frågan är bara hur?!
Underbara fredag!
Det är helg och två dagars ledighet står inför dörren. Fredagskvällen är lite av den bästa kvällen på hela veckan faktiskt, man har fortfarande hela helgen kvar. Underbar känsla. Hoppas dessutom på fint väder så att jag kan ta den där efterlängtade höstpromenaden i slottsskogen. Strosa omkring, låta den klara friska luften fylla lungorna samtidigt som sinnet fylls av alla vackra färger. Älskar verkligen hösten!
Ta hand om er och ha en riktigt bra helg!
Ta hand om er och ha en riktigt bra helg!
1.3 miljoner kronor
1 300 000 kronor. Det är mycket pengar. Obegripligt mycket pengar!
Det är ungefär så mycket som svenska folket spelade bort på trion idag (hästar). Det är ju galet! Det är jättemycket pengar som folk i princip bara kastat bort bara. Jag inte ta ifrån någon glädjen av det hopp som sätts till att man kan vinna och jag ska inte heller säga att man inte borde spela, för jag gör det ibland. Inte jätteofta eller för jättstora summor dock. Men det händer.
Men det är inte det som är min poäng, utan det jag vill ha sagt är vad man kunde ha gjort med alla dessa pengar istället. Alla dessa pengar som spelades bort på ett enda lopp. 1 300 000 satsades på ett lopp som var över på ungefär två minuter. Herregud! Tänk vad de pengarna hade kunnat bidra till... 1.3 miljoner skulle vara ett enormt tillskott i Rosa Bandetkampanjen och kampen och forskningen kring bröstcancer. För att inte tala om vad 1 300 000 kronor skulle göra för skillnad för människor i tredje världen. Intressant och skrämmande tanke på samma gång!
Det är ungefär så mycket som svenska folket spelade bort på trion idag (hästar). Det är ju galet! Det är jättemycket pengar som folk i princip bara kastat bort bara. Jag inte ta ifrån någon glädjen av det hopp som sätts till att man kan vinna och jag ska inte heller säga att man inte borde spela, för jag gör det ibland. Inte jätteofta eller för jättstora summor dock. Men det händer.
Men det är inte det som är min poäng, utan det jag vill ha sagt är vad man kunde ha gjort med alla dessa pengar istället. Alla dessa pengar som spelades bort på ett enda lopp. 1 300 000 satsades på ett lopp som var över på ungefär två minuter. Herregud! Tänk vad de pengarna hade kunnat bidra till... 1.3 miljoner skulle vara ett enormt tillskott i Rosa Bandetkampanjen och kampen och forskningen kring bröstcancer. För att inte tala om vad 1 300 000 kronor skulle göra för skillnad för människor i tredje världen. Intressant och skrämmande tanke på samma gång!
Energisk smitare
Haha, jag vet åtminstone två till, nej tre, som är lika dåliga på att ta tag i sitt pluggande som jag. Eller jag kanske inte ska lägga fram det så... En mer korrekt bild är att det finns fler än jag som är ytterst produktiva på en massa tänkbara områden när det börja dra ihop sig för plugg. Aldrig har det väl varit så roligt att tvätta, städa diska, slänga sopor. För att inte tala om storkoken som borde genomföras, det ger ju trots allt "matlådor för en hel vecka". Hihi!
Har pluggat ett par timmar nu, men just tappat koncentrationen igen. Planerade just middagen för idag och de kommande två dagarna, samt när jag "måste" sluta plugga i eftermiddag för att inte missa söndagsfilmen. Helt otroligt! Tänk va mycket jag hade fått gjort om jag hade gjort det jag skulle göra egentligen, bara genom att dra ur internetsladden från datorn till exempel... Men det vet jag fler som borde göra =) Både Pim och Elin, vilka jag vet borde plugga idag, har varit mycket energiska på facebook bland annat. Även en annan go vän till mig, Ellinor, vet jag är lika duktig som jag på att fly från pluggandets trista ensamhet. Och vet ni vad, det är så gött att höra att det inte bara är jag som har en "massa att göra" när böckerna ropar på mig! Hehe =)
Plugga lugnt idag!
Knubbig liten ponny?
 Oavsett din yttre fysik bär du en liten knubbig och trygg ponnysjäl i din kropp. Du har inga stora behov av att hävda dig, men står ändå tydligt fast i din övertygelse om vad som är rätt och fel. Planering ligger dig varmt om hjärtat och dina planer liksom din personlighet är oftast mycket jordnära. Du har en positiv livssyn, älskar god mat och dryck och vill din omgivning väl. Men det är viktigt att du ser upp ibland för din omsorg om andra ligger ibland på gränsen till självutplåning och dina matvanor kan bli påfrestande för bältet. |
Vilket ickesmickrande karaktärsdrag! Att bli liknad vid en knubbig, matglad liten ponny... hmmpf!
Prova du också på http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=369&a=368801
Vad blev du?
Vilken dag!
Ja nog alltid har det varit måndag idag! Det är konstigt det där, men det är veckans mest kaotiska dag då allt känns lite extra jobbigt. Vaknade vid halv 7 i morse av att klockan ringde, ögonlocken kändes tyngre än någonsin och sängen var varmare, goare och mysigare än någonsin förr. Stack ut tårna utanför täcket men drog snabbt in dem igen, det var ju kallt! Bestämde mig för att snosa en halvtimme, vilket sedan blev 45 minuter... Blev tvungen att stiga upp tillslut och fick stressa som en tok på grund av fördröjningen i sängen. Springer slutligen till vagnen, å då har jag redan missat den jag skulle vatt med på och hoppar på med hjärtat i halsgropen. Att jag inte säckade ihop i en hjärtinfarkt då är ett under bara det!
Efter allt detta stressande trodde jag inte att det kunde bli så mycket värre, men jo! En skrikande unge på vagnen och en föreläsning som var bättre än sömnpiller - han verkligen bara malde och malde på om teknik och systemutveckling. Ögonen började gå i kors, huvudet blev tungt och hans röst gled längre och längre bort och jag vaknar sedan när huvudet hårt faller mot bröstkorgen. Det fick mig att önska att jag hade stannat i sängen. Efter det grupparbete, något som snarare likande en hönsgård med en massa kacklande höns. Helt otroligt att vuxna människor kan ta så lite hänsyn till varandra och bara pratat på och avbryta varandra... Men produktiva var vi trots allt.
Så det var faktiskt ganska skönt att komma hem till en tyst och tom lägenhet idag. Ingen som pratade, inga måste, ingenting! Så nu ska jag gå tll sängs och somna med ett nöjt litet leende =)
Sov så gott!
Efter allt detta stressande trodde jag inte att det kunde bli så mycket värre, men jo! En skrikande unge på vagnen och en föreläsning som var bättre än sömnpiller - han verkligen bara malde och malde på om teknik och systemutveckling. Ögonen började gå i kors, huvudet blev tungt och hans röst gled längre och längre bort och jag vaknar sedan när huvudet hårt faller mot bröstkorgen. Det fick mig att önska att jag hade stannat i sängen. Efter det grupparbete, något som snarare likande en hönsgård med en massa kacklande höns. Helt otroligt att vuxna människor kan ta så lite hänsyn till varandra och bara pratat på och avbryta varandra... Men produktiva var vi trots allt.
Så det var faktiskt ganska skönt att komma hem till en tyst och tom lägenhet idag. Ingen som pratade, inga måste, ingenting! Så nu ska jag gå tll sängs och somna med ett nöjt litet leende =)
Sov så gott!
Kulturen
Så är jag alltså i Lund! Men det hade kunnat sluta annorlunda... frågan är hur klumpig man får vara? Lite drygt en timme innan bussen skulle gå imån tog jag fram biljetten och kollade exakt avgångstid - eeeh bussen gick igår! Jag hade lyckats boka till fel datum. Bara att kasta sig på vagnen ner till stan och försöka fixa till det, slutade med att jag fick köpa en ny biljett... Suck, va trött jag blir på mig själv ibland!
Men hur som helst måste är jag nu framme i Lund och har hittills med shopping på Nova, middag och vin med tjejerna i Linnéas nya fina lägenhet. Idag har vi dessutom varit riktigt kulturella och varit på museum, Kulturen, och tittat på fotoutställning, arkelogiska fynd från utgrävningar här i Lund samt fotat och posat en himla massa själva =) En helt underbart härlig dag som nu ikväll avslutas med inflyttningsfest hemma hos Linnéa.
Hoppas ni har en lika trevlig helg som jag!
Men hur som helst måste är jag nu framme i Lund och har hittills med shopping på Nova, middag och vin med tjejerna i Linnéas nya fina lägenhet. Idag har vi dessutom varit riktigt kulturella och varit på museum, Kulturen, och tittat på fotoutställning, arkelogiska fynd från utgrävningar här i Lund samt fotat och posat en himla massa själva =) En helt underbart härlig dag som nu ikväll avslutas med inflyttningsfest hemma hos Linnéa.
Hoppas ni har en lika trevlig helg som jag!
Sorglig dröm
Usch, har haft en så läskig dröm i natt, drömde att mormor gick bort... =( Har gråtit i sömnen hela natten och när jag vaknade fortsatte tårarna att strömma ner för kinderna. Fortfarande finns det en liten gnagande punkt i bakhuvudet som tror att telefonen snart kommer att ringa och att sorgebesked ska lämnas. Det vore bland det värsta som kunde hända, för vad vore världen utan mormor - utan en liten envis krutgumma som alltid finns där? Det är så himla läskigt när drömmar blir för verkliga, när man inte kan skilja dem från verkligheten när man vaknar.
Men nu ska jag åka på minisemester, vid lunchtid idag bär det av till Lund för att träffa tjejerna där nere och dessutom ska vi fira in Linnéas nya lägenhet =) Eventuellt ska jag också skicka min dator på semester i helgen, ja eller semester - snarare på hälsoresa! Virusen som invaderade mannicken framför mig för ett par dagar sen ska ut och bort! Undra om min resa får samma inverkan på mig? Att mina små baskilusker lämnar mig ifred efter helgen...?
Men nu ska jag åka på minisemester, vid lunchtid idag bär det av till Lund för att träffa tjejerna där nere och dessutom ska vi fira in Linnéas nya lägenhet =) Eventuellt ska jag också skicka min dator på semester i helgen, ja eller semester - snarare på hälsoresa! Virusen som invaderade mannicken framför mig för ett par dagar sen ska ut och bort! Undra om min resa får samma inverkan på mig? Att mina små baskilusker lämnar mig ifred efter helgen...?
Har tänkt lite...
Finns det saker som du kan reta dig på hos dig själv? Jag menar verkligen störa dig på hos dig.
Jag har under ett par veckors tid sett ett drag hos mig själv som jag inte riktigt kan förlika mig med. Jag gillar det inte riktigt. Jag tar saker personligt, jag låter småsaker påverka mig alldeles för mycket. Hur människor agerar eller inte agerar i vissa situationer. Vad personer säger eller inte säger. Och det behöver inte alls handla om stora saker, snarare tvärtom. Det som gör det hela knivigt är att det jag tar personligt kanske andra inte alls tänker på. Självklarheter, vardagliga saker/händelser, men som ändå gör ett litet sår i hjärtat och ett frågetecken i huvudet om; är jag inte bra? Vad gör jag fel? Tycker personen inte om mig? Svårt att förklara, men jag tror nog du fattar. Skitknasigt kan tyckas. Men jag har sett det hos mig själv ochjag kan väl knappast vara ensam om detta...? Frågan är bara vad man gör åt det? För man kan ju inte hålla på att hoppa på folk bara för att man själv är småknäpp och tar saker och ting fel... Tänkande fortsätter... ;)
Jag har under ett par veckors tid sett ett drag hos mig själv som jag inte riktigt kan förlika mig med. Jag gillar det inte riktigt. Jag tar saker personligt, jag låter småsaker påverka mig alldeles för mycket. Hur människor agerar eller inte agerar i vissa situationer. Vad personer säger eller inte säger. Och det behöver inte alls handla om stora saker, snarare tvärtom. Det som gör det hela knivigt är att det jag tar personligt kanske andra inte alls tänker på. Självklarheter, vardagliga saker/händelser, men som ändå gör ett litet sår i hjärtat och ett frågetecken i huvudet om; är jag inte bra? Vad gör jag fel? Tycker personen inte om mig? Svårt att förklara, men jag tror nog du fattar. Skitknasigt kan tyckas. Men jag har sett det hos mig själv ochjag kan väl knappast vara ensam om detta...? Frågan är bara vad man gör åt det? För man kan ju inte hålla på att hoppa på folk bara för att man själv är småknäpp och tar saker och ting fel... Tänkande fortsätter... ;)
Tant? Hmmm! Tack för den!
By the way; blev kallad tant på spårvagnen idag! Tant? Jag? Näe tack du! Usch va sur jag blev! Till saken hör att hon som kallade mig tant lätt var dubbelt så gammal som jag, säkert 50-55. Vad gör det henne till? Stålmormor?
Från början; stiger på en halvfull vagn med endast ståplatser kvar. Längst fram (på pensionärsplatserna) sitter en söt flicka på omkring ett par år med sin mormor/farmor. Kärringen (ursäkta uttrycket) säger då till barnbarnet "Frida sätt dig i mitt knä så kan tanten också få sitta" Jag börjar se mig om efter en skröpplig tant när det går upp för mig att det var MIG hon pratade om! Fann mig självklart inte, det gör man ju aldrig när man behöver det, och tackade snällt nej till platsen. sen stod jag och bara blev mer och mer irriterad... Tant?! Tack för den!
Sjuk
Fryser man under ett supertjockt duntäcke är det något som är fel. Och ja, något är fel - min kropp har vänt sig emot mig! Hals och huvud värker, ögonen svider till följd av förhöjd kroppstemperatur. Det är egentligen inte speciellt mycket som behövs för att försätta en ur balans, och när det lilla inte funkar känner man sig ganska ynklig. Och lite gnällig. Jag hade en massa inplanerat idag, både trevliga och mindre trevliga saker. Inte mycket har presterats hittills, och mycket kommer inte heller att bli gjort är jag rädd för. Har ju nätt och jämt kravlat mig ur sängen än... Dessutom så finns det inget, och jag menar verkligen inget, bra på TV. Hade jag orkat hade jag tagit mig ut till spårvagnen och åkt de två hållplatserna ner till Gamlestan och hyrt "jackten på lycka" med Will Smith, men det känns som ett väldigt projekt just idag. Borde kanske läsa marknadsföringslagstiftningen, men det känns inte det minsta uppiggande =(
Fighters
Vi boende hos SGS kämpar på. Alla kämpar med sitt - somliga sliter med studier, dels för att man måste och dels för att man ska få ha tak över huvudet. Andra sliter med extrajobb. Och somliga sliter för att hinna fylla sina 24 timmar med så mycket som möjligt.
Men i mitt hus är vi en annorlunda, men ack så härliga skara kämpare. Grannen över kämpar ihärdigt med att få i sig alkohol så många dar i veckan som möjligt till högsta tänkbara ljudvolym. En annan tålmodig själ i huset kämpar dag och natt med att borra hål i väggarna. (Den lägenheten måste vid detta lag se ut som en schweizerost.) Min granne muslimen kämpar flitigt, och högljutt, med att få sina synder förlåtna. Han ber högt och ofta kvällstid, och rör man sig i korridoren under dessa stunder kan man lungt lunka sig fram i ett mummel som sprider sig genom (vad jag trodde var isolerade) väggar. Muslimens vägg-i-väggen granne, Herr Trombon, kämpar idogt på med blåsandet. Han måste ha lungor som en elefant, ja annars lär han va blå i ansiktet. Även han kämpar helst kvällstid, högt och tydligt ska det vara!
...själv kämpar jag mest med att stå ut! *suck*
För kort?
Riktigt så här fånig brukar jag inte vara! Men jag har köpt den här klänning idag som jag tycker väldigt mycket om, men ni som känner mig vet att jag alltid tjabblar om längden på klänningar. Hur kort den kan vara för att inte vara FÖR kort...? Så jag tänker helt enkelt be om råd - är den för kort? Och snälla, va uppriktig! Tycker du att den är för kort så säg det, va till och med anonym om det känns bättre. Men jag vill veta. Usch va fånig jag känner mig :P
