I tankarna på mig

En stark vind drog in när jag öppnade fönstret och blåste ut ljusen. Tändstickorna är slut å jag famlar i mörkret efter lysknappen. I letan efter den snubblar jag över allt och springer in i väggar och dörrar öppnas upp på glänt. Dörrar som inte är öppna när ljuset är tänt. Dörrar där monstrerna nu försöker ta sig ut för att ta de nya monsterna i hand. Inte för att dra dem in genom dörren igen utan för att dansa runt i rondellen som bildas av sökandet efter lyset. De håller i varandra och växer sig stora. Motar dörrarna och försöker se till att växa så mycket som möjligt medan det fortfarande är mörkt. De försvinner när ljuset tänds, därför ber jag bara om en nattlampa. Den man hade när man var liten som spred lite lite ljus när den sattes i kontaktuttaget på kvällen...

Jag ville, jag trodde, jag hoppades. Men det räcker inte alltid... Ögonen är så svullna att jag knappt ser något, känslan av tomhet är ohanterbar liksom vilsenheten. Det finns inget stopp på tårarna. Just nu vill jag inte finnas. Det var detta som inte skulle hända, det var detta som inte fick hända...

Jag kunde inte ha önskat mig mer ärlighet, ödmjukhet och rakhet. Och det är jag, trots allt, otroligt glad å tacksam för. Men trots det gör det lika ont.

Jag har ont i vartenda muskel i hela kroppen, har upptäckt muskler jag inte ens visste jag hade... Träningsvärken är tagen till en ny nivå vill jag lova! Men det är väl troligtvis inte mer än rätt, kroppen ger väl igen efter dryga två månader på den totala latsidan. Men nu jäklar ska latmasken ut ur ryggraden! Kanske inte under helgen dock... Med den värk jag har just nu lär jag mig inte ta mig speciellt långt över huvud taget vill jag lova, ska va glad om jag tar mig upp ur sängen imån... =P  Det straffar sig att skjuta på träning, en erfarenhet jag ska försöka lära av. men om jag känner mig själv rätt lär perioden inte hålla mer än i ett par månader, sen har jag glömt hur ont jag har idag å slutar igen... ;)

Trevlig helg på er!

Fick inspiration av Linnéa på vad man kan göra när man inte har nått annat vettigt för sig... ;) Ganska kul måste ju dock erkännas =)

10 favoriter
Färg: Svart
Mat: Pasta
Band: Eh, lyssnar ju mest på radio
Film: Skicka vidare (fantastiskt budskap!)
Bok: Marianne Fredrikssons böcker är otroliga!
Sport: Handboll
Årstid: Höst
Veckodag: Fredag kväll (då har man hela helgen framför sig)
Glassmak: Vanilj
Tid på dygnet: Kvällen

9 för tillfället
Humör: Överenergisk men uttråkad
Smak: choklad
Kläder: Mjukisbyxor å stor kofta
Bakgrund: Musik? Lugna favoriter
Nagellack: Jepp, rött!
Tid: 22.36
Omgivning: Lägenhet i WW2-anda
Irritationsobjekt: En ylande hund

8 första
Bästa vän: En lekiskompis
Screen name: ----
Husdjur: Kaninen Trulsan
Förälskelse: En kille i ettan
Musik: Arvingarna
Bil: Har inte haft en egen ännu...
Kyss: Det ni!

7 senaste
Cigarett: Har fortfarande inte provat
Mat: Kycklingsallad
Dryck: Ramlösa Skogshallon
Biltur: Från Kungsbacka till Kviberg för ett par veckor sen
Kyss: Det tror jag ni kan räkna ut
Spelad låt: Utan dina andetag, Kent
TV-program: Hello Africa

6 har du någonsin
Dejtat någon av dina bästa vänner: Ja (inget jag rekomenderar dock...)
Brutit mot lagen: Näe, inget som räknas i alla fall
Blivit arresterad: Nej
Badat naken: Jepp
Varit med på TV: Nej
Kysst någon du inte känner: Ja (har inte vi alla gjort det?)

5 nej tack
Kläder: Trikåer
Mat: Inälvsmat
Musik: Metal
Dryck: Mjölk
Personlighetsdrag: Överlägsenhet

4 saker
Du gjorde igår kväll: Provade kläder inför lördag
Du kan höra just nu: Radion uppblandat med grannhundens vackra stämma
Du inte kan leva utan: Mitt hjärta (finns så mycket samlat där)
Du gör när du har tråkigt: Tittar på TV

3 personer
Du kan berätta allt för: Inte allt för någon
Du tycker om: Livet mest av allt
Du inte gillar: Ingen jag ogillar så starkt så det är värt att nämnas

2 val
Kaffe eller te: Te
Vår eller höst: Höst

1 önskan:
Tid! Tid attuppfylla drömmar, tid att upptäcka nya saker å tid att leva. Klyshigt kanske, men min önskan...

                                                                      

What the hell is wrong with everybody!? Mina grannar, ja eller människor i största allmänhet är ett underligt släkte... Jag vet inte hur det är med er (?), men när jag ska ut inom ett par timmar eller håller på att städa brukar jag ställa ut soporna utanför dörren för att sedan ta dem med när jag går. Men så gör tydligen inte min ena granne i alla fall. Fick just en utskällning som hette duga om hur äcklig jag är å att det är mitt fel att det luktar satan i trappen! Yeah right, som om jag vore den enda! Men visst, I will quit. Men jag undrar hur det känns att vara 25 å så jävla bitter...? Jag är ändå av åsikten att man brukar framföra sina klagomål på ett hyfsat trevligt sätt första gången å om inte det funkar så kan man kanske välja tonläge två då. Men inte här inte, hon hade laddat med allt från början. Varför värna om grannsämjan för?

Somnade me en blöt kudde igår kväll till följd av för mycket tankar. Dock gjorde jag det inte i total ensamhet eller tystnad, somnade till någon form av discodunk. Vaknade lite lagom bitter på mina grannar i morse men med en intensiv känsla av att vilja ge igen. Skruvade upp stereon på volym högre, valde en skiva med bra bas på å hoppade nöjt in i duschen. hehe! Ungefär en kvart senare hör jag hur grannen i fråga letar sig ut till toaletten för att titta djupt i Gustavsberg... Hehe! =)

Det straffade sig dock ganska fort- min hårtork brann upp! Stod framför spegel å blåste håret å kände hur det började lukta brännt. Tänkte inte så mycket på det, den brukar göra det ibland. Men så ser jag hur det börjar ryka från den! Ahh! Slänger den ifrån mig å skriker "DET BRINNER!" Sedan börjar jag skratta åt mig själv - "Näe Charlott, det brinner inte. Det ryker bara...! Haha! Har inte vågat prova hårtorken sen dess... Haha ;)

Har bara varit hemma i ett par timmar å jag känner mig redan så rastlös å uttråkad av mitt eget sällskap att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Det är min första ensamma fredag sen jag flyttade tillbaka till Göteborg. Allt har verkligen gått i 120 å jag har sett fram emot min egen fredag hela veckan, men jag vet inte längre... Vad gör man när man är själv egentligen? Näe, det känns inte roligt just nu =(  Det är ovanan som är felet, jag brukra verkligen inte ha några problem att sitta själv en kväll. Brukar till och med tycka att det är jätteskönt. Men inte ikväll. Får la ta å göra det jag borde göra, plugga... =(

Hoppas ni får en trevlig helg!

Ja jag är kanske lite seg vad det gäller att skriva... Har vatt så mycket den senaste veckan! Rapporten har lämnats in efter en jäkla massa arbete, men jag tror att den blev riktigt bra =) Avslutat kursen så nu är det tentavecka, tenta på tisdag. Oj oj oj, ångest...

Å nu sitter jag här med en massa tankar, precis som man brukar göra efter en hektisk period. Tankar om mig, hälsan, skolan... ja lite av varje. Har fått provsvaren å fick mig en rejäl tankeställare, det blir att tänka om ganska rejält. Nystart me nya matvanor, mer rutiner, mindre stress å mer motion. Måste nog börja med att lära mig säga nej. Börja ta han om mig själv helt enkelt. Jag tror att det är ett positivt besked i sig, det handlar bara om att göra det bästa av situationen. Nu vet jag ju i alla fall vad jag har att deala med.

Annars blir det en relativt lugn helg, försöka komma ut i Kvibergsskogen nån dag å sen plugga, plugga, plugga. Ska hem till Cilla å David på lördag kväll å skaffa mig den dos av socialt umgänge som behövs, blir schlagerkväll =)

Men nu blir det sängen å en lång natts sömn =)

Har haft en sån där dag då jag stört mig på allt å alla i min omgivning... Dagen började med att jag vaknade av en sån JÄTTEsmäll att jag trodde att jag skulle  ramla ur sängen! Grannen blev visst sur på pojkvännen för smällen följdes av ett intensivt gräl. Beslutar mig för att det kanske, trots allt, är lika bra att stiga upp å börja plugga. Internet funkar inte å där fanns arbetet som jag skulle ha tag i... Suck! Jag lägger ner och tänker "detta ska inte få förstöra min dag" och näe visst det funkade ju ganska bra tills jag kom till vagnen som skulle ta mig till skolan. Får syn på ett ledigt säte och hoppar glatt, ja eller hyfsat glatt i alla fall, in å sätter mig, bara det att nästa hållplats stiger en liten kinestant på å sätter sig bredvid. Och inget ont om kinestanter i sig va, men hon pratade med sig själv. Ganska högt. På kinesiska. Och med glada (tror jag) tillrop lite titt som tätt. Enda tanken som slår mig är "Gud vart har jag kommit?" Okej jag brukar också prata med mig själv, men inte alls som hon...  Andra trevliga medresenärer var den medelsålders kvinnan bakom mig i pälskappa som tuggade tuggummi så frenetiskt att jag trodde att hennes käke skulle hoppa ur led. Till på köpet ganska övertygade om att jag skulle få kämpa resten av dagen med att försöka kleta ur hennes tuggummi ur mitt hår. Är det inte bara barn å fjortisar som blåser bubblor så att det smäcker högt å ljudligt å skvätter av rester? Tydligen inte... Att åka spårvagn måste ha ett större underhållningsvärde än att gå på zoo!

Man ska egentligen inte använda lögner mer än när det är kris, men idag bara slank det ur mig. Jag kunde inte hejda det! Morgondagensefterlängatde sovmorgon försvann hastigt å lustigt å ersattes med gruppmöte å helt plötsligt så höll min enda lediga fredag också på att gå upp i rök. Den dag då jag skulle unna mig ledighet, avslappning, sovmorgon å klippning höll på att ersättas med ännu ett grupmöte. NEJ! Jag kände hur hela kroppen reagerade instinktivt och så hade grodan hoppat ut munnen på mig. En liten vit lögn. En liten lögn som egentligen inte alls känns bra, men den är så klantig så att jag inte kan ta tillbaka den. Fundera över hur jag ska kompensera detta? Ska jag arbeta hårdare innan fredag? Eller ska jag ta det som alla andra, inte bekymra mig utan låta allt ha sin gång - det löser sig med tiden? Detta är inte jag, vet inte vad som flög i mig... Vart tog ängeln på den högra axeln vägen?

                                                            

Fick ett litet gulligt brev från Försäkringskassan idag med en massa orimligheter i å jag blev så trött! Föröskte få tag i dem, men självklart har de bara telefontid när inte en kotte är hemma. Ganska självklart egentligen, annars skulle de få ta en massa skit. Vänta bara tills jag får tag i någon där! Tyvärr brukar det inte vara den lättaste myndigheten att varken komma i kontakt med eller kommunicera med. mina tidigare erfarenheter av dem är inte av det allra positivaste slaget, men detta brev slår alla rekord! Det finns tillfällen då jag bara vill dra ner persiennerna å gömma mig i mörkret å aldrig komma ut igen...

Hihi, har just fräshat upp engelskan lite grann. Dök upp en italiensk kille på msn-versionen på skype å ville ha lite tips om uteställen här i stan. Lite kul! Men insåg också att jag borde damma av engelskan lite oftare, har inga problem att prata å så, men det är när det kommer till läsning som jag blir uttråkad. Inte så lyckat med tanke på att nästa kurs innehåller en  engelsk bok i marknadsföring på 900 sidor... Ooopps! Men den dagen den sorgen ;)

Annars har jag haft en jättehärlig helg, blev precis så där lagom avkopplande å mysig som man önskar efter en vecka i 120. Middag hemma hos Cilla å David i fredags å en massa prat om allt å inget. Igår hade jag å Cilla supershopping =) Det är konstigt vad man kan känna sig glad efter en shoppingtur... Å självklart missade vi inte melodifestivalen heller, kanske va inte killarna lika nöjda som vi var ;) men jag var glad, framför allt över att få träffa honom =)

Man kan skämta hur mycket man vill om grannhunden å hans ägare, men vad fan gör man egenltigen? Hon var ute i natt å jag förstår absolut att hon vill gå ut, men det innebar också att hunden satt å ylade mellan halv 12 å halv 3. Det har varit en tung å motig vecka, å en fredagkväll vill jag inget hellre än att sova. Jag va så fruktansvärt trött, kände mig som en urvriden disktrasa å hunden blev bara för mycket - grät å grät som ett litet barn. Ville bara få sova.

Vad gör man? Har försökt prata med henne å trodde att jag fått respons, men tydligen gick inte hela hästen in i stallet... orkar inte! Nya studentlägenheter får jaginte söka förrän 1:a april, å något annat är skitsvårt att få tag i. Men egentligen är det inte jag som ska flytta!