I tankarna på mig

...och det ganska bokstavligt talat. Jag ska ut och segla imorgon! Och vilken sund människa som helst hade sagt "Men gud va roligt! Så härligt!" Men inte jag... Jag råkar nämligen vara löjligt rädd för kombinationen båtar och vatten.  Det finns inga rationella argument, jag är bara töntigt rädd. Till detta läggs att jag inte kan säga nej. Så när min nya chef ringde idag och frågade om jag skulle vilja följa med på kombinerat kundmöte och segling så jag glatt ja, innan jag han tänka... Efter det har ångesten bara blivit större och starkare och jag är vid det här laget ganska övertygad om att jag kommer att dö imorgon.